VM i brottning är slut för den här gången och det resulterade i ett silver och ett brons på damsidan. Bronset gav även en OS-plats till nästa år. Verkligen stort, så ett JÄTTEGRATTIS!

Silvermedaljösen Sofia (t.v.)

Ida-Therese vann brons (näst längst t.h.)

 Fler bilder från VM finns på www.swedewrestling.se

Så, nu väntar förmodligen välförtjänt och välbehövlig vila för VM-brottarna. För min del har däremot säsongen precis börjat och säsongens första tävling var i söndags i Hästveda. Även första tävlingen på sju år i den röd-, svart- och vita overallen. Tävlingen slutade med silver för lilsis och guld för mig. Det var härligt att kunna tävla igen, det har givetvis känts bättre än vad det gjorde i söndags men känslan av att vara kapabel att brottas och tävla igen är den viktigaste och bästa. Nu hoppas jag alltså på många fler träningar och tävlingar…mycket brottning helt enkelt! :)

Lisa Holgersson 1:a, Lilsis 2:a, Zara Fridlund 3:a i KvU 60 kg.

Lilsis och jag

Glädje. Tankar. Förhoppningar. Planeringar. Slit. Struktur. Glädje.

Första september, och brottningssäsongen har varit igång någon vecka. Det känns som att den satte igång någon vecka försent, men efter som situationen var nästintill opåverkbar fanns det inte många valmöjligheter..mer än att finna sig i den rådande situationen och gör det bästa av den.

Så, nu är en bra sommar slut och en ny höst har kommit…med allt vad det innebär. Ingen vet vad hösten har att erbjuda, och det finns en viss tjusning med det faktiskt.. Dock vet jag hur jag önskar att den ska se ut och vad den ska bjuda på.. Förutsättningar finns, inte samma som det brukar vara vid den här tidpunkten på året, men ändock.

Det stora och viktigaste målet är för mig tydligt och klart, och det ska jag uppnå…oavsett förutsättningar. Delmålen är också tydligt formulerade, men de styrs helt och hållet av hur vägen mot det stora, viktiga målet kommer att se ut..

Glädje. Tankar. Förhoppningar. Planeringar. Slit. Struktur. Glädje.

Regn regn regn. Hela gårdagens förmiddag och eftermiddag präglades av just regn. Men när vi satt på bussen in till idrottsplatsen började molnen att skingras och solen kunde visa sig. Det blåste rätt rejält, men det gjorde inte så mycket..bara regnet höll sig borta. Väl framme blev jag arg som ett bi när blåsan var full och toalettkön var flera mil lång. Men så småningom blev det min tur och i takt med att trycket på blåsan lättade, blev även mitt humör bättre. Jag valde att vara med i första starten, i hopp om att springa på en bättre tid än jag någonsin gjort. Loppet kändes bra. Har aldrig sprungit ett lopp på 10 km tidigare, så min första prestation på den sträckan får nog anses som godkänd. Jag kom i mål med tunga baksidor och en lätt andning efter 46 min 53 sek. Efter målgång var det picknick med kollegorna och sedan väntade bussen som skulle ta oss hem. Hemfärden blev en perfekt stund för avslappning. Och väl hemma väntade dusch och säng. Ögonen slöts direkt och öppnades inte förrän åtta timmars välförtjänt sömn, sååå skönt..