Återigen är jag på resande fot. Och återigen blir det väldigt sent. Inte lika sent som igår… men ett bombhot i Köpenhamn gjorde att bussen var en timme försenad till Malmö. Så där stod jag och huttrade. Men nu är jag snart framme i underbara Götlaborg.

Läste nyss om den chilenska tyngdlyfterskan Elizabeth Poblete. Under ett träningspass (kanske under en benböj?) födde hon tydligen en son. Hon hade ingen aning om att hon var gravid. Hade bara mått illa ett tag. Sonen föddes tre månader för tidigt. Är det bara jag, eller är det inte märkligt att man inte, under 6 månader, märkar att man är gravid?

Det ska bli riktigt kul att träffa Bojan, Gabbe, Apa, Fokus och resten av gänget. Men bäst av allt är att få vara i närheten av Jennifer igen. Ja, jag kanske låter som en toffel när jag skriver så. Men testa att vara ifrån din flickvän i två veckor (bara det är jobbigt), som är gravid i 9e månaden. Man är lite nervös varje gång telefonen ringer kan jag säga.

Kanske ska ta med Jennifer till gymmet om ungen inte vill komma ut?

Mindre än två veckor kvar till kalvning, som Jennifers kära kusin Andreas så fint kallade det. Det börjar bli lite nervöst. Allt ska handlas, och man måste planera massa inför förlossningen. Tur att komma hem till Blom som nyss gått igenom allt det här. Han har funkat som min personliga barnmorska under hela graviditeten.

Nu är jag framme.

Vi hörs snart.

Kom precis hem efter en lååång dag med mycket resande.
Startade kl10 i morse med tåget till Köpenhamn. Bytte där tåg och fortsatte mot Odense. Framme 12.30.
Bussen till bortamatchen mot Ålborg gick vid 13 och sades ta ungefär 3 timmar. Efter några stopp på vägen så slutade den resan på 3 timmar och 30min.
Matchen startade 18.00, och tog längre tid än väntat, så bussen hem gick vid 22.00. Insåg att det skulle bli svårt att hinna med sista tåget till Köpenhamn som gick vid 00.50. Och när vi kom ut till bussen och såg att det snöat (för första gången någonsin i Danmark eller?) ordentligt så insåg vi att det skulle till ett mindre under om vi skulle hinna. Men efter imponerande körning från chaffen så hann jag, efter ett 100m lopp, precis med tåget. Bytte på Kastrup, och efter nästan 11 timmars resande, så landade jag kl 04.00 på Malmö central igen.

Och inte nog med att resan var jobbig, matchen gick åt helvete också. Tappade singeln i tre set, vilket var under all kritik. Spelade en okej dubbel och vann i tre set. Vi förlorade lagmatchen med 10-3. Vi spelade 9 tresetare, och förlorade 7 av dom. I dom flesta ( dock inte min, jag var aldrig nära i tredje) tappde vi med 22-20 eller liknande i tredje. Inte bra. Inte bra alls.

Knäcken blev en succé i fredags. Gjorde en ny sats i helgen. Lovade min kära sambo, som är i Göteborg, att få smaka. Men all knäck tog slut. Men den nya blev minst lika bra.

Om det är någon som tänkt köpa julklapp till mig så önskar jag mig inget stort. Men högst upp på önskelistan står den här Granturismon från Maserati.

Dags att hoppa i säng några timmar. Imorgon kväll åker jag till Göteborg och stannar ett bra tag. Ska bli riktigt skönt. Och kul att träna med Blom igen!

Godnatt, eller godmorgon är det ju, på er

Senaste veckan har varit tuff… Först förlust mot Ulsing. Och sen i söndags har jag varit sjuk.

Först tävlingen. Som jag sagt förut så har jag senaste året blivit mycket bättre på att ta en förlust. Jag har lärt mig att släppa det och gå vidare. Men denna gång var annorlunda. Jag är inte riktigt säker på varför. Kanske för att jag tröttnat på att få anstränga mig för varje steg jag tar på banan. När man spelar bra så sitter allting. Man behöver inte tänka efter. Varje steg man tar känns naturligt. Man flyter fram. Jag saknar att känna flytet. Att vara i zonen.
Kanske för att jag, för första gången sen senaste skadan, stundtals faktiskt spelade bra. Iallafall bättre än vad resultatet visade. I alla fyra (tre internationella och en nationell) tävlingar jag spelat sen i somras, har jag spelat dåligt, stundtals riktigt dåligt. Men resultatet har på något sätt blivit helt okej. Men här, när jag äntligen hittar lite flyt, då förlorar jag i kvalet.

Nu till sjukan. Vaknade i måndags med über halsont. Tänkte ändå gå till träningen då jag aldrig är sjuk. Och förkylningar är bara mentalt… men upptäckte att jag hade feber och då började jag väl inse att jag verkligen var sjuk. Först trodde jag att det var baconfebern, men hade väl inte tillräckligt med symptom.
Nu har det äntligen börjat släppa. Febern är borta och halsen börjar kännas normal igen.

En vecka utan träning är inte normalt för mig. Men man kan väl säga att jag blev sjuk ganska lägligt. Årets sista tävling var färdigspelad. Jennifer är i Göteborg, så ingen risk att jag smittar henne. Och jag behövde några dagar på mig att fundera.

Att överbefälhavaren till en armé som startat krig i två länder får Nobels fredspris är lite underligt. Man kan inte annat än tro att Nobel kommittén börjat bli kändiskåt…

Så vad behövde jag fundera på? Jag behövde komma fram till varför jag verkligen spelar badminton. Varför jag inte haft samma glädje som vanligt sista tiden. Helt enkelt varför jag spelat så sjukt dåligt.
Jag kan väl erkänna att jag funderat på om jag skulle börja jobba istället. Jag har en familj på gång och måste kunna försörja ett barn ordentligt.
Men några dagar utan badmintonen har verkligen fått mig att inse (igen) att det är det här jag vill göra. Jag tjänar tillräckligt för att vi ska klara oss och om jag hittar tillbaks till min normala nivå och förhoppningsvis även utvecklas till att bli så bra som jag vill, så kommer jag tjäna mer än tillräckligt.
Och hur bra skulle det vara för mig, eller min familj, om jag springer omkring på ett jobb utan att trivas. Jag är helt enkelt en badmintonspelare. Jag har alltid sett mig som en, och kommer nog att göra det i ett antal år till.

Jag skulle inte klara mig utan tävlingskänslan. Nervositeten några minuter innan match, hur den släpper när man är på väg in på banan. Känslan av att, några bollar in i matchen, veta att man kommer att vinna. Vem man än möter. Man är oövervinnelig. Allt funkar. Man litar på att varje slag sitter på linjen, eller blir nätrullare. Det är känslan jag strävar efter. Det är därför jag tränar varje dag. Det är därför jag älskar det här.

Som sagt så är Jennifer i Göteborg. Har fått klara mig själv här nere i Malmö i två veckor snart. Är inte van vid att vara ensam i en så stor lägenhet… helt tomt ju. Slet mig iväg på en promenad igår för att handla. Lyckades komma hem med filmjölk med pepparkakssmak. Hade höga förväntningar, men den var väl sådär…

Nu ska jag..baka…eller laga? Jag ska göra knäck. Julfest imorn kväll med centret. Är man inte med när dom bestämmer vem som ska göra vad så får man alltid det värsta…det här kan gå hur som helst.

Vi hörs

Går rykten på stan om att det inte funkade när jag försökte lägga upp en bild i förra inlägget. Så jag kontaktade Benny på elitportalen och frågade hur jag skulle gå tillväga. Så om ni undrar hur man gör så kan ni nu fråga mig. (Hoppas det funkar nu bara)

Tävlingen i helgen gick väl sådär. Mitt spel fortsätter att vara under all kritik. Åkte denna gången ut mot Gabriel Ulldahl. Min gamla teammate and partner in crime från frölunda tiden. Att förlora mot Gabbe är väl ingen skam i sig. Men att jag gör det för att jag spelar så förbannat dåligt är inte kul alls. Det är inte ofta jag spelar i Sverige längre, så vore kul om jag kunde visa upp ett bättre spel då.
Däremot så var det förbannat kul att spela mixed igen. Vi lyckades ju gå hela vägen från kvalet till att vinna tävlingen. Och det var väl tur det. Spelar man med en tjej som Emelie så hade jag väl fått skämmas om vi inte vunnit. Tar dock på mig hela äran av vinsten…eller inte? Som man kan läsa på Halmstad badmintons hemsida så fick Emelie skälla igång mig i finalen…
Det var också riktigt roligt att träffa alla gamla legender från juniortiden som numera spelar för skoj skull. Kärnbratt, Linden, Max KV Samuelsson. Och så är det ju alltid kul att se Bojan in action. Tyvärr så drog han på sig en bristning i vaden (under uppvärmningen till första matchen). Men hoppas han är igång snart så vi kan träna ordentligt i jul.

På torsdag är det dags för året sista tävling för mig. Irland international. Måste återigen kvala..och har denna gång fått en riktigt tuff grupp. Kan få möta Ulsing, som jag förlorade mot i Bulgarien, i kvalfinalen. Men kan jag spela på en okej nivå så ska jag vinna den.
Efter Irland kommer en längre träningsperiod, och en efterlängtad son:-)

Försöker lägga upp bilderna från Ungern nu… jag har inte längre samma sponsor som jag hade då. Har bytt till Babolat…så räkna med bilder där jag har snyggare kläder snart..:-)

Nu funkade det tror jag…efter lite trixande. Man är ju ingen hacker direkt.

Nu ska jag hoppa i säng. Har en sjukt fullspäckade dag i morgon. Träna, tvätta, SOK möte, träna, stränga rack(kanske), packa. Så jag behöver all sömn jag kan få inatt.

Vi hörs snart

Atp-slutspelet i tennis har startat. Söderling vann sin första match mot Nadal. Jag har alltid haft lite svårt för Söderling. Men man kan inte bli annat än imponerad av att han nu är nia i världen, trots väldigt många svagheter.
För mig finns det bara en kung på banan, Federer, med två utmanare, Djokovic och Murray.

Som ni säkert förstått så är jag inte bara badminton intresserad. Jag följer i stort sett all sport. Även om en del är mer intressant än annan. Följer så mycket tennis jag kan. Älskar att kolla på alpint, skidskytte, längdskidor, formel 1….ja..kanske all sport ändå.

Tävlingen i Norge förra helgen slutade med en kvartsfinal. Spelet var stundtals bättre än på länge även om det är mycket, väldigt mycket, som fortfarande är riktigt dåligt.
Jag förlorade mot en dansk, som senare vann tävlingen. Det betyder att jag i alla tre tävlingar jag spelat sen jag kom tillbaks, har förlorat mot turneringens vinnare. Gör det att jag mår bättre? Inte det minsta. Jag kommer aldrig att acceptera eller må bra efter en förlust. Jag är inte sån som person. Om jag spelar dåligt och förlorar så kommer jag alltid vara besviken för att jag inte presterade bättre. Om jag spelar bra och förlorar mår jag dåligt för att jag inte vinner trots att jag spelar bra…
Många frågar varför jag blir så besviken när jag förlorar (även om jag inte på långa vägar blir lika deppig som tidigare). Man kan jämföra det med en student som misslyckats på en tenta. En tenta som han har pluggat till i 18år…

Jag var i Stockholm i fredags för läkartester och rörlighetstest. Jag mår tydligen bra och är relativt smidig. På flyget hem serverades tre ytterst små kycklingbitar. Till detta fick man bulgur….BULGUR. Jag har aldrig förstått varför någon tvingar i sig bulgur. Det är ju inte gott…

I helgen är det dags för årets, för min del, första SGP tävling. I stort sett alla av Sveriges bästa spelare är på plats, så det blir en liten värdemätare. Jag ska även spela mixed, med Emelie Lennartsson. Mixeden startar redan på fredag då jag, för första gången på ett antal år, kvalar i en SGP.

Är det någon som har tips på hur man blir av med klåda? Jennifer har lidit av det i ett antal veckor nu. Detta är tydligen vanligt i slutet av graviditeter. Vi har köpt och testat allt man kan få tag i på apoteket och undrar nu om någon har några huskurer som funkar. Uppskattar alla tips….

Hittade några bilder från Ungern. Lägger upp en här. Fler kanske kommer vid ett senare tillfälle…

Later.

Magnus

Jag sitter på en buss på väg till Göteborg nu. Tänkte skriva hem… men hemma är ju numera Malmö. Börjar vänja mig mer och mer vid det. Trivs riktigt bra här nere. Även om jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig längtar till Göteborg. Sukho luncherna med Gabbe, Cruz och gänget. Och några timmar på Espresso House SLG efter. Good times.

”Home is where your heart is
Find where you belong, start to take
control, show a little soul
Then you feel who you are”
The sounds

Det blev en finalplats I Ungern tillslut. Konstigt nog. Tycker själv att jag spelade riktigt dåligt. Så på ett sätt var det väl skönt att kunna gå till en final ändå. På torsdag startar Norska Öppna. En mycket tuffare tävling. Men jag hoppas kunna hitta spelet bättre, och då ska resultaten fortsätta att komma. Och förhoppningsvis bli än bättre.

Har haft två dagar själv i Malmö, då Jennifer varit i Göteborg. Jennifer har skämt bort mig med att ha mat på bordet när jag kommer hem från träningarna. Det är en lyx som jag lyckats vänja mig vid. Jag älskar att laga mat, det är inte det. Men att bara kunna sätta sig vid bordet när man kommer hem, och njuta av riktigt god, hemlad mat. Det är att bli bortskämd. Det är en riktig pärla jag har hittat där. Bättre tjej finns inte!

En semifinal och en andraplats efter ett tre månaders långt skadeuppehåll får jag allt vara nöjd med. Men nu är ”smekmånaden” över. Första tiden efter ett uppehåll spelar man bara på motivation och glädje. Veckorna efter Bulgarien kände kroppen av att jag varit borta länge. I Ungern började det kännas bättre. Och nu känner jag att jag närmar mig min normala fysiska nivå mer och mer. Jag återhämtar mig efter passen snabbare nu. Första veckan efter Bulgarien fick jag syra i benen 5 min in i passen, och hade det konstant i två timmar.

 Jag är så trött på AIK… så tänker inte skriva mer än så om de två förlusterna för IFK…

Igår startade en kurs för oss spelare på centret. Personlig marknadsföring, Syftet med den är vi ska lära oss att sälja oss själva. Inte Rosenlund style, utan mer för att lära oss att locka sponsorer. Första mötet var väldigt intressant och jag ser fram emot nästa. Någonstans där ute måste det väl finnas personer/företag som är intresserade av att synas på en badmintonspelares tröja?:-)

 Nu är det dags att packa ihop. Snart hem… framme i Göteborg. Ser fram emot lunchen imorn.

 Take care

Jag skrev nyss ett långt inlägg om hur jag spelat och vilka jag mött. Internet stängdes ner när jag skulle skicka den…så nu orkar jag inte skriva om allt.

Jag är iallafall i kvartsfinal. Om ni vill se vilka jag mött, poäng och annan onödig info så kolla på http://www.tournamentsoftware.com och klicka er fram till Ungerns tävling.

Jag kanske skriver lite om matcherna imorn istället. Om internet funkar bättre då.

Sa jag inte att alla kommentarer om AIK var onödiga? Blir bara på dåligt humör..så lägg ner med det där…

Tack för alla lyckönskningar. Värmer verkligen och får en att orka springa lite extra. Särskilt när inte formen är på topp.

Kom igen nu BlåVitt. Jag räknar med pyttipanna till middag när jag kommer hem på söndag

Peace out

Så är det klart. Matchen vi längtat efter blir av. IFK-AIK. En ren SM-final i fotboll. Matchen man inte får missa…och jag kommer sitta på en flygplats i Ungern när den spelas…
Blåvitt var riktigt illa ute igår. Men jag säger som min amigo, Apa, så fint formulerade sig: “Jag tackar Gud för Tobbe Hysén!”

Nu sitter man här igen. På ett slitet hotell någonstans i östeuropa. Närmare bestämt Ungern. Ännu en gång så måste jag ta mig igenom tre kvalmatcher för att komma in i huvudturnerningen. Jag hoppas att jag slipper detta efter vintern.

Jag lovade senast att jag skulle skriva lite om hur vi tränar… just nu orkar jag inte gå in så detaljerat på hur många ggr vi slår på bollen eller knyter skorna under träningarna. Men jag lägger upp hur en vanlig vecka utan tävling kan se ut:

Måndag: 08.00-11.00 Styrka(Power), Badminton (snabbhet)          
14.30-17.30 Badminton (övningar, mångboll, fotarbete) Styrka (mage,rygg)

Tisdag: 08.00-11-00 Badminton (fotarbete, match, övningar) Löpning intervall (8 x 400m)
14.00-17.00 Badminton (individuell träning)

Onsdag: 10-12 Badminton (individuell träning)
15.00-17.30 Badminton (övningar), Styrka (mage, rygg)

Torsdag: 08.00-11.00 Styrka(Power), Badminton (snabbhet)
15.00- 17.30 Badminton (spelarens val) Styrka (mage, rygg)

Fredag: Vila

Lördag: 09.00-11.30 Badminton (fotarbete, matcher, övningar) Styrka (Power kort program)

Söndag: 09.30-12.30 Löpning (4 x 200m, 4 x 100m, 4 x 50m) Badminton (övningar)

15.00-17.30 Badminton (Matcher, övningar) Styrka (mage, rygg)

Så kan det alltså se ut. Ibland är det lite lugnare träning än så. Ofta är det hårdare…

Måste passa på att tacka för kommentarerna också. Men ni som lägger in kommentarer om AIK behöver inte fortsätta….

Nu är det dags att hoppa i säng. 12.15 imorn smäller det. Förhoppningsvis blir det inte så tuffa matcher. Men man vet aldrig…

Vi hörs snart igen

Jag lovade senast att berätta hur det gick i matchen i Danmark. Eftersom jag inte skrivit sen dess så kanske ni förstår att vi förlorade. 1-12 i baken sved ganska ordentligt.
För egen del gick det väl sådär. Spelade stundtals bra i singeln och borde ha vunnit. Men tappade andra set med 24-22, efter att ha vunnit första relativt enkelt. I tredje orkade jag inte…

Kom nyss hem efter tre sköna, och oerhört viktiga, poäng för IFK. Kan väl inte säga att dom var värda tre poäng. En storspelande Kim i målet räddade oss.

Träningen i Malmö har väl kommit igång ordentligt nu. Jag är konstant trött i kroppen. Att komma tillbaks efter skador är svårare än man kan tro. Första veckan och första tävlingen går man på ren inspiration. Sen börjar kroppen känna av träningen. Jag brukar njuta av smärtan man känner när man blir riktigt trött. Men att, från första bollen på träningen, inte känna någon power i benen, tär ordentligt på psyket. Men det är bara att bita ihop. Sluta känna efter. Ta det som en man brukar man väl säga. Läste dock att kvinnor har högre smärttröskel än män, så jag får väl  tåla smärtan och försöka ta det som en kvinna….

Den 27:e dec är det beräknat att vår son ska födas. Dom säger att första barnet vanligtvis går en vecka över tiden. Så i början av januari lär vi få tillökning i Malmö. Fast jag och Jennifer har bestämt att vi ska föda i Göteborg. Om det första ungen hör är skånska är vi rädda för att han hoppar in igen…

Nu är det dags att sova. Tidig träning imorgon. Har sett att de flesta av mina blogg-kollegor skriver mycket mer om deras träning. Jag antar att det inte är så många av er som vet hur en badmintonspelare tränar. Så i nästa inlägg tänkte jag att vi ska fördjupa oss i det.

Tills dess…Forza Blåvitt!

Blir ett lite kortare inlägg idag. Ska snart packa ihop och sätta mig på lagbussen mot Köpenhamn.

Jag är alltså i Danmark. Har varit så sedan i tisdags. En ligamatch i tisdags och en ikväll. Tisdagens match lyckades vi tillslut vinna med 7-6. Jag vann min singel efter att ha kämpat ner min motståndare. Var fortfarande trött i kroppen sen Bulgarien, det säger lite om min fysiska form just nu…

Ikväll står Skovhoved för motståndet. Tydligen laget som tippas att vinna vår division. Så det blir en utmaning för oss. Jag kommer att spela första singel mot Christian Lind Thomsen. En kille som jag vann över i finalen i Portugal Open i våras. Men mycket har hänt sen dess… kan jag bara spela bättre än i tisdags, och få upp lite power i benen igen så ska det nog kunna gå bra.

Sitter nu på ett mysigt motell och lyssnar på Tomas Andersson Wij och Tiger Lou. Riktigt bra musik det!

Vi spelar alltså 13matcher i varje lagmatch i Danmark. I svenska serien spelas 8matcher. Det säger lite om bredden de har här. 10 spelare behövs till varje serielag. 6 killar och 4 tjejer. Odense, som jag spelar för, har 5st senior lag. Det är alltså minst 50st spelare som är involverade i serielagen.

Jag läste i aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5922100.ab) om Melanie Hall, som varit försvunnen i 13år, vars kvarlevor man nu hittat i en soppåse utmed motorvägen. Polisen misstänker brott… åh fan.

Sådär. Nu är det dags att åka. Ikväll kommer jag hem, och blir hemma ett längre tag. Och med hem menar jag Malmö. Ska bli skönt att äntligen få hjälpa till hemma . Jennifer har fått sköta nästan hela flytten själv. Men nu är det min tur att bestämma vart resten av sakerna ska stå..:-)

Vi hörs snart

Magnus