Hallå där

Hoppas allt är bra där hemma. Här är det fortfarande lika varmt och lite svettigare. Solen ser man inte ofta då det nästa alltid är molnigt. Men nu har det slutat regna iallafall.

IFK inledde höstsäsongen med en övertygande 3-0 seger. Nu får vi hoppas att det är starten på en trend.

Jag har försökt lägga upp både filmer och bilder men det verkar inte funka här nerifrån. Eller så är jag inte så tekniskt begåvad bara…

Idag skulle vi haft en efterlängtad sovmorgon. Men det ändrades igår då spelarna hellre ville vila på eftermiddagen. Jaja sa vi och rättade in oss i ledet. Det skulle ändå spelas matcher så vi såg fram emot det.
Men tydligen så ändrades detta också. Nu blev det istället 2 mot 1, där den ensamme var defensiv. Samt spel utan smash mot en damsingel. Passet avslutades dock med en 3 mot 3 där lagen bestod av: Henri, Park och Choi vs Lee Hyun Il, Hwang och mig själv. Efter en ganska seg match stod Henris lag som segrare med siffrorna 21-19.
Vi får hoppas på lite matcher senare i veckan som uppladdning för tävlingen i Macau.

“Dom kan ju inte vara så jävla bra. Wernbloom platsar ju i laget” 
Tobbe Hysen efter att ha sett lottningen i Europa Leauge

Nu är det dags att hoppa ner i sängen och ladda inför mogrondagen.

Ha det gott

Pussen

Hallå där

Allsvenskan har äntligen startat igen efter VM uppehållet. IFK möter Halmstad och leder med 1-0 efter första halvlek. Och vem gjorde målet om inte Tobbe himself! The King is back. Håll i nu så jagar vi ner skånelagen från toppen! 

Det ösregnar här. Har varit lediga hela eftermiddagen men det går knappt att gå ut. Tristessen börjar smyga sig på en. Imorn här vi hellediga så vi får hoppas på bättre väder då.

Första veckan av två i Korea är nu klar. Träningen går bra och vi har faktiskt ganska kul med koreanspelarna. Igår eftermiddag hade vi återigen ett mångbollspass. Denna gången i sand dock. I hallen har vi en längdhoppsgrop som använd till fotarbete i sand. Och det var det vi trodde vi skulle göra när dom plockade bort presseningen och gjorde iordning sanden. Men när dom började sätta upp nät så började vi undra. En knapp timmes mångboll i sanden blev det. Det var riktigt tufft för benen. Men löjligt kul. Och ännu en gång stod mr Li Mao på ena sidan nätet och garvade.
Jag ska försöka lägga upp ett videoklipp med lite av det imorgon.

Och om någon undrar så tippade jag Spanien som världsmästare innan VM, efter premiärförlusten och hela vägen till finalen. Jag är ju som Pauln the octopus. Fast människa…

Innan jag packar ihop för idag kommer här dagens funfact:

Badminton är världens snabbaste racketsport. Man har mätt upp en smash under en match till 332km/h (Fu Haifeng, 2005)  Här kommer en länk till en Fu smashar http://www.youtube.com/watch?v=Ar0x-jC7gl4 Fu är den vänsterhänta i svart tröja.
Men den hårdaste smashen som någonsin uppmäts är Tan Boon Heongs 421 km/h under ett test av Yonex nya rack Arc Saber Z-slash http://www.youtube.com/watch?v=GTS95B652pw&feature=player_embedded
Detta kan jämföras med den hårdaste tennisserven någonsin. Andy Roddicks 250km/h.

Så är det med det.

Godnatt på er

pussen

Halva första veckan avklarad. Och just som vi började undra om vi inte skulle träna hårdare än vad vi gjort de två första dagarna (som bestod av lugna spelövningar och en mixedturnering) så kom mångbollspasset. Bara en timme långt, men det räckte. Och på en av banorna stod Li Mao (tränare som fått fram världsspelare som Lee Chong Wei och Lee Hyun Il) och skrattade medans han matade runt oss. Jobbigt, men förbannat kul.

Våran AC på rummet bröt ihop tidigare idag. På grund av detta har vi nu en mysig temperatur på ca 50 grader. För någon timme sedan så valde den att sätta igång igen så nu börjar det bli uthärdligt. Så om någon inte tror att vi svettas tillräckligt under passen, så fortsätter vi att svettas på hotellet.

Nu ska jag hoppa i säng och ladda för ytterligare pass imorgon.

Vi hörs

Pussen

Jag vann första matchen men förlorade andra…

Som alla sett så var det ett tag sen jag skrev. EM blev inte alls vad jag hoppats på, men som säsongen sett ut så vart man ju inte helt överraskad, även om jag hoppat på bra mycket bättre spel.
Jag behövde en lång paus från skrivandet tror jag. Förra säsongen är den sämsta jag någonsin varit med om på banan. Samtidigt som det har hänt väldigt mycket underbara saker utanför. Jag kan säga att det inte är många gånger tidigare i mitt liv som jag mått bättre utanför badmintonhallarna än i dom.

Men det känns som det är en förändring på gång. Inte på mitt liv utanför banan, det är fortfarande helt underbart. Men sedan jag kom tillbaks efter 2 semester veckor i Göteborg så har träningen kännts bättre än på väldigt länge. Det känns som att jag är på samma nivå nu som innan jag skadade min fot förra sommaren.

Sitter nu på ett hotell i Korea och ska krypa ner i sängen efter första dagen här. Två veckors träning här för att sen åka till macau och taipei för att tävla. 4 veckor ifrån familjen kommer att bli riktigt tufft. Men jag vet att dagen jag kommer hem kommer att bli den bästa på väldigt länge. Så förhoppningsvis så flyter veckorna på i ett högt tempo, för jag saknar redan Leon och Jennifer enormt mycket.

Godnatt på er.

Och heja spanien!

Snart dags för första matchen… Formen känns faktiskt bra. Ska bli riktigt kul att spela.
Går in mot en Sloven i första. Spelar jag okej så ska det inte vara några större problem, men i ett mästerskap vet man aldrig.

Jag skriver efter matchen och berättar för dom intresserade om matchen:-)

Nu kör vi!

Efter två dagar i Polen så håller jag nu på att packa ihop för att resa hem. En match hann jag spela… tappade mot första seedade dansken, Joakim Persson. Och trots att jag bara fick 13 och 13 så kändes det bättre än vad det gjort på länge. Jag rörde mig bättre och kände mig nästan hemma på banan igen. Och det var ett år sen jag gjorde senast. Jag kanske är på väg ur den längsta svacka jag varit med om. Och bättre tidpunkt kunde det knappast blivit. Två veckor kvar till EM…

Allsvenskan är igång. En övertygande borta vinst mot Kalmar och en tung förlust mot Häcken. Jag hoppas det var på grund av den dåliga planen som Tobbe missade alla sina lägen…annars blir det ett jobbigt år.

Träningen hemma går bättre och bättre. Jag har börjat hitta glädjen i hallen igen. Borta är ångesten som fanns förut så fort jag fick ett rack i näven. Hoppas det kan fortsätta så här nu så kan resten av året bli roligt.

Det får räcka så idag…annars missar jag bussen hem. Och det vill jag ju inte. Längtar ju hem till familjen:-)

Vi hörs snart hoppas jag

Nu var det väldigt längesen jag skrev. Och sen jag skrev senast har det hänt väldigt mycket jobbiga saker utanför badmintonenhallarnas dörrar… vilket också är anledningen till att jag sitter på ett tåg mot Göteborg just nu. Jag ska inte gå in alltför mycket på vad som hänt… men jag har ännu en gång lärt mig att livet utanför verkligen påverkar spelet på banan.

Bojan fick mig att inse det för ett antal år sedan. Jag var ung och dum, och badminton var det enda som fanns i mitt liv. Han fick mig att inse att det var minst lika viktigt att må bra och att ha ett liv utanför hallen, som att träna stenhårt.
Jag har nu ett liv utanför. Ett väldigt bra liv. Jag har en underbar fästmö, världens sötaste Leon, stöttande föräldrar, en grym brorsa med en minst lika grym flickvän, underbara vänner osv. Man tycker då att allt borde vara perfekt. Men när något händer någon av alla dessa underbara nära och kära, särskilt när det är några ur den absolut närmsta (och käraste) kretsen, så påverkar det en väldigt starkt. Mer än vad jag trott tidigare.
Sådana saker är svåra att påverka. Det som går att påverka är när jag blir påverkad åt motsatt håll…

Jag har länge vetat det, men först nu börjat ta tag i det. Mitt badmintonspel påverkar hela mitt liv. Går det bra så leker livet. Går det dåligt, som ingen kunnat missa att det gjort sista halvåret, så mår jag dåligt utanför. Jag stänger in mig, funderar mycket och blir väldigt kort och ganska elak tyvärr. Det värsta är att det då inte bara påverkar mig, utan alla i min närhet. Och detta gör ju att jag mår sämre, och då påverkar det spelet, och så fortsätter det, i en negativ spiral.
Men nu ska jag ta tag i det, vända spiralen. Vi går mot ljusare tider…

I helgen är det dags för första tävlingsmatchen för IFK. Supercupen mot AIK på Råsunda. Om ytterligare en vecka är det Allsvensk avspark mot Kalmar. Jag tror på revansch från förra årets nederlag. Och inte bara i helgens match, utan för hela säsongen. Här kommer mitt Allsvenska tips:

IFK Göteborg
Elfsborg
Häcken
AIK
Kalmar
Halmstad
Trelleborg
Malmö FF
Gefle
Brommapojkarna
Helsingborg
Gais
Mjällby
Örebro
Djurgården
Åtvidaberg

Så kommer det alltså sluta…

Jag är nyss hemkommen från Tyskland och spel i German Open. Vinst i första rundan på Florian från Tjeckien. Vann stort. I andra rundan väntade Hafiz Hashim från Malaysia. Han visade sig vara för svår och jag tappade med 13 och 18. Är ändå hyfsat nöjd med veckan. Tror inte jag spelat såhär bra sen…Portugal förra året. Och det är ju 10 månader sen..så det får vi väl vara nöjda med.

Nu väntar några veckors hård träning, och jag ser fram emot det. Det känns skönt att ha hittat lite glädje och flyt i spelet. Och allt kommer bli bättre…

Vi hörs snart

Puss på er

Tittar just nu på finalen i Australian Open. Federer är kung! Murray försöker verkligen stå emot, men när RF spelar så här kan bara en skada stoppa honom. Han är verkligen världens största idrottare. Medans andra världsstjärnor åker fast i knarkskandaler(Phelps), sexskandaler (Tiger) våld och alkoholskandaler (alla fotbollsspelare i England…) så syns RF bara där han ska synas. På tennisbanorna. I final efter final står han där. Han är störst genom tiderna!

Det var längesen jag skrev nu. Jag ber om ursäkt för det. Bojan som fungerar som mitt eget lilla samvete, tjatar på mig varje gång vi hörs om att jag måste skriva. Och nu lovar jag att skriva oftare, så Boje kan få vila lite.

Och precis när jag höjer RF till skyarna så bryter Murray Federers serve…

SIS (Swedish International), sveriges enda internationella senior tävling, avslutades förra helgen. Jag tappade i första matchen mot en kines, efter 3 hårda set. Spelade väl sådär. Slagen var inte bra alls. Men kroppen kändes bättre än på länge. Det visar väl att träningen funkar, och att jag är på rätt väg.

Varför utelämnar folk detaljer när dom pratar om sina bebisar. Jag har aldrig hört talas om att barn pruttar så mycket som Leon gör. Fast det kanske bara är jag som skryter om att min son fiser som en lastbilsförare…

RF bryter tillbaka och vinner matchen!! Han är störst genom tiderna!

Slutspelet i Danska ligan har börjat. Vi vann vår första match mot Solröd strand med 6-0 och kunde väl inte fått en bättre start än så. Jag vann min match utan att övertyga helt. Tappade första set och hade matchboll mot mig i andra, men skärpte till mig och vann det och sen tredje set relativt enkelt. Nästa vecka möter vi Ikast som vi förlorade med 6-7 mot i ligan. Men jag tror vi vinner denna gången…

“I can cry like Roger. Its a shame I cant play like him.”
Andy Murray under prisutdelningen då han inte kunde hålla tårarna tillbaks.

SM kommer till helgen också. Även om spelet inte stämt till hundra senaste tiden, så siktar jag självklart på att vinna. Jag vill verkligen ta tillbaks min titel som jag inte kunde försvara förra året då jag var skadad.

Leon har börjat komma in i sina rutiner nu tror jag. Han sover 4 timmar, vaknar, äter, äter lite till, äter ännu mer, sover 4 timmar, osv… Vi är lite chockade över hur mycket han äter, men tydligen betyder det att han mår bra så… Han kommer att bli stor om han fortsätter så här.
Jennifer får ta mycket skit av Leon (bokstavligt talat). Inte bara när jag är borta på tävlingar och träningar, utan även på nätterna när jag är hemma. Även om jag hjälper till så mycket jag kan så förstår vi båda två att jag behöver sova mer än 4 timmar per natt för att kunna gå upp vid 6 och träna 6 timmar per dag. Tack för allt hjärtat!

Jag vill även passa på att tacka alla som gratulerat oss via sms, facebook,telefon och även här. Tack så mycket, det värmer!

Nu ska vi ta tag i dagen. Städa lite. Och Leon ska få testa min gamla badbalja senare idag.

Vi hörs snart!

Om man någon gång ska citera en låt från the Ark så är det nu:
”One day I will become
the father of a Son
 Hallelujah Hallelujah Hallelujah!”
Den dagen har kommit..

Så har Leon alltså sett dagens ljus. Efter en jävla kämpainsats (för att prata idrottsspråk) av Jennifer, så kom en förvånad pojk till världen. 3920gram tung och 50cm lång. Stor säger vissa. Jennifer var lättad över att han inte var större då jag var 4900g och 53cm stor när jag föddes.

Sitter i lägenheten i Malmö nu. Idag börjar ” jobbet”  igen. Sista seriematchen i grundspelet. Och vi måste vinna för att vara säkra på slutspel.
Jag kunde åkt tidigt i morse. Men behövde en hel natt med ordentlig sömn. För att härma en gammal tandkräms reklam: Jag är inte bara pappa, jag är badmintonspelare också. Men det var löjligt jobbigt att åka ifrån min underbara familj…

Jag kan inte sluta imponeras av hur Jennifer tog förlossningen. Efter att inte hunnit få någon bedövning, då hon redan var så långt in i värkarna när vi kom in, så gick hon igenom 4timmars sjuk smärta på enbart lustgas. Vad vi än säger om hur det känns när en man är riktigt förkyld, så har jag nu förstått att föda barn förmodligen är lite värre…

Man kan se stoltheten lysa i mina ögon:-)

Här har Leon hunni bli några dagar gammal. Lite småtrött, men väldigt söt!

Nu är det dags att sätta fart så att jag inte missar tåget till Odense. Jag hoppas dagen går fort, för imorgon vid den här tiden är jag med min familj igen.

Vi hörs

Den årliga drömmen om en vit jul, försvann tack vare ett par retliga plusgrader i Göteborg. Och efter att knappt känt igen sin älskade stad, så är jag nu som hemma. En jul i snöslask.

Jag älskar julen. Har alltid gjort. Jag är en riktig jul-sucker. Alla mina 25 jular har firats i Kärra tillsammans med mina föräldrar. Och många av mina kommande jular kommer att firas på samma ställe.

Vår son har inte velat komma ut än. Med vädret som råder så förstår jag honom. På söndag är det planerat, och Jennifer har börjat känna att det är något på gång. Så nu råder en nervös väntan. Eller nervös för min sida. Jennifer verkar hel-lugn.

Träningen har gått bra i Göteborg. Fram tills i onsdags körde vi badminton dagligen, sen dess har ja fått springa på egen hand. Men tycker om att springa så det är bara skönt.
Det är ganska stor skillnad på träningarna i Göteborg och Malmö. Självklart är sparringen bättre under matcher och match-övningar i Malmö. Det vore konstigt annars. Men tillsammans med Blom, i Göteborg, så är det mycket mer fokus på vad jag behöver träna på. Det är hög intensitet på övningarna och oftast ganska korta intervaller.
I Malmö kör vi längre träningar. Tuffare, hårdare och mer. Mycket mer gruppträning.
Vad jag tycker är bäst ska jag låta vara osagt. Vänta några månader till så vet vi svaret på det.

10 personer i Göteborg sökte läkarvård, efter att ha ätit för mycket på Julafton(gallstensbesvär och magsmärtor). Kan glädja alla att jag inte är en av dom, även om jag var orolig ibland. Mammas julmat är stygg. Riktigt stygg. Svårt att sluta äta.

Jag fick en videokamera av mina föräldrar i Julklapp. Så nu kanske jag lägger ut någon video här. Blir förmodligen inte någon gym video eller liknande, då det finns andra på elitportalen som verkar vara bättre där. Förhoppningsvis så är jag bäst här på badminton, så det kommer nog fokuseras på det…

Nu har Jennifer somnat. Så nu ska jag också krypa ner. Imorgon ska jag träffa Apa igen. En go kväll på borgen, med lite gym och mjuktennis. Och telefonen riktigt nära.

Sov Gott och Merry f-ing Christmas på er!