5Dagarna bara flyger fram… Ibland när jag är mitt uppe i all stress pÃ¥ sprÃ¥ng nÃ¥gonstans sÃ¥ brukar jag stanna upp tänka tillbaka pÃ¥ hur det var förra Ã¥ret vid samma tidpunkt. Det var dÃ¥ jag hade mitt sabbats Ã¥r frÃ¥n studierna och endast koncentrerade mig pÃ¥ simningen. Jag njöt varenda sekund det Ã¥ret och jag simmade väldigt bra. Hela jag var harmonisk.
Nu ser mina veckor lite annorlunda ut. Det finns ingen tid till att slappna av, även om jag vill ta mig tid och känner att jag behöver det så går det inte. För den tiden finns inte. Så här en dag efter tentan måste jag redan blicka framåt mot nästa som är om exakt tre veckor. Då i mekanik, som jag inte alls har lika lätt för och mindre än en vecka efter den så skriver jag min omtenta i matte.
Dagar som denna då jag inte känner mig helt på topp utan ganska sliten och trött så brukar jag fråga mig själv, om det verkligen är värt all slit. Jag älskar verkligen simningen och jag tycker om studierna också, men att kombinera båda gör ofta att jag känner att jag inte vill göra något av det. Det är så himla synd att skolsystemet inte alls är anpassat för idrottare, jag skulle verkligen vilja göra både och, och ändå kunna satsa 100% på båda, men som det ser ut idag så går det inte. Simningen blir väldigt lidande av alla föreläsningar jag måste gå på. Självklart är det frivilligt, men om någon har försökt att klara mattekurserna på universitetet utan att få det förklarat för sig så förstår ni vad jag menar. Det är OS om två år och jag känner att jag är långt ifrån där jag vill vara och samtidigt känns det som om jag inte gör allt jag kan för att nå dit jag vill eftersom det inte går. Det är jätte frustrerande och jag är ofta väldigt ledsen över det. Speciellt eftersom att simma är det absolut roligaste jag vet i hela världen och jag kommer inte att kunna göra det hur länge till som helst och det känns som om den tiden börjar närma sig samtidigt som jag står kvar på samma ställe. Det värsta av allt skulle vara att jag slutar simma utan att riktigt ha gett det en ärlig chans, då kommer jag nog att ångra mig resten av livet.
Jag har som sagt en del beslut att ta, och detta är något jag tänker på väldigt ofta, varje dag, men jag har ingen aning om hur jag ska göra?!
Nu måste jag sova, ska upp 05:30 i morgon och träna, två timmar för resten av mina simkompisar 
eftersom jag börjar skolan 09:15
God natt!
Magda, jag förstår dig helt och hållet och håller med dig.
Jag kände själv så när man började plugga att det var antingen eller, det blev så lidande i längden för min del, glädjen fanns inte när man gick ner på träningarna och man kände sig snarare tvungen än att man ville gå ner o träna.
Jag beundrar dig för att du orkar med båda sakerna, bara där har du kommit en bra bit på vägen! Frågan är egentligen om du inte borde dra ner på antalet träningar och försöka genomföra de resterande passen till 100% istället för att bara kunne ge 95-98% på varje pass du gör nu! Tänk också på att du inte är 18år längre, kroppen är inte som den var innan med återhämtning och allt det dära
Kämpa på/ Jingan
Hej! Jag vet precis hur du har det! Jag har pluggade bl a matte och fysik pÃ¥ Chalmers tidigare samtidigt som jag satsade för fullt pÃ¥ idrotten. Självklart vill man klara av bÃ¥da delarna, men jag tänkte faktiskt att idrotten gick först! För plugga kan man göra när som helst, även efter idrottskarriären. Det är svÃ¥rare att göra tvärtom…
/Annika
Hej!
Tack så mycket för att ni är uppriktiga, jag uppskattar det verkligen.
Mest av alla vill jag bara simma, det är precis som du säger Annika, KTH kommer att stå kvar om 100år
men då kommer det att vara svårt för mig att simma. Men som det ser ut nu så kan jag inte sluta skolan helt men
jag funderar på att dra ner ännu mer på tempot. Jag har sommaren på mig att bestämma mig och komma fram till
den bästa lösningen.
Kram på er
hej magda de va ett tag sedan! hoppas att du hade de underbart i egypten =)
jag vill också hålla med vad annika sa, de känns som att du har kämpat för mycket och är på för hög nivå för att sluta nu, du om någon har verkligen den chansen att ta dig dit! jag hoppas på dig och har alltid hållt tummarna för dig! och hoppas verkligen att få se dig i london. men som sagt i slut ändan så e de upp till dig och se till att du mår bra
I love you min lilla sockbulle! Ville bara du skulle veta det! /gelehallon