I går simmade jag en serie som säkert går att göra go och mysig, halvjobbig eller det värsta som finns. Jag lyckades i skallen få det till det värsta någonsin. Jag brukar klaga på kortare distanser då jag producerar mer syra och smärtan är värre men i går lyckades jag dra på mig syra på den nivån men körde 4*( 200m fr + 2*150m fr) Första 200 öppnades på en tid strax över den tid jag hade i fredags när jag körde loppträning från pall, full fart.
första 150 på andra varvet var väll sådär, gick rejält fort, samma tempo som första 200 men då kände jag att jag började bli lite trött, sedan klappade jag, 200 på varv 2 blev 20 sekunder långsammare än den första, vilket är ett litet lyft, gick inte att simma längre, drog på mig fenor och kom ner några sekunder under vad jag hade legat på utan fenor första varvet och fruktansvärt vad ont och brutalt det kändes. Höll sedan tempot rakt igenom hela serien.
Serien är gjord för att simma arm som mannen bredvid mig gjorde och då har man paddlar på sig vilket gör att man kommer upp i lite högre tempo och använder man bara armarna och benen är det lättare att trycka på även när man är lite trött också. Låg och kämpade med killen jag körde med också jävligt hårt så tack vare det pressade man väll sig lit extra också.
Dagens pass blev lite skönare då jag simmade bara återhämtning, eget skrivet lite lugnt fram och tillbaks, tänka på teknik och kickar i vändningarna. Nu e det bara att komma i säng tidigt och upp för morgonträning i morgon och styrka där efter.