nu befinner jag mig på nästan 2400meters höjd över havet i Sierra Nevada i Spanien på ett 3 veckor långt träningsläger med landslaget.
Vi Ã¥kte hemifrÃ¥n i torsdags morgon vääldigt tidigt, och det som skulle bli en ganska enkel resa slutade med nÃ¥got helt annat.. sÃ¥ jag kan väl ta det frÃ¥n början:03.30 gick jag upp och pussade hejdÃ¥ pÃ¥ familjen, tog mina väskor och in i bilen som Ã¥kte mot Haninge där jag snÃ¥lÃ¥kte med Sarah Sjöström upp till arlanda, incheckning och allt gick kanon, och likasÃ¥ flygresan. När vi landat sÃ¥ skulle vi invänta de som flugit frÃ¥n göteborg, vilket innebar ca 2h väntan. perfekt att käka lite lunch och fÃ¥ lite sol ( det var trots allt ca 20grader i solen ) när dom har landat och en liten stund till har gÃ¥tt sÃ¥ ringer den ena tränaren frÃ¥n göteborgsgänget och säger – nu är vi pÃ¥väg i bussen…. Dom hade alltsÃ¥ inte fattat att vi satt och väntade pÃ¥ dom, och gÃ¥tt ut en annan väg och tagit bussen för sig själva.. SNYGGT ! Aja, de var inte sÃ¥ lÃ¥ng väntan sÃ¥ snart var vi allihopa pÃ¥ väg upp mot berget.. bussresan skulle ta ca 2 h, men enligt önskemÃ¥l sÃ¥ skulle vi stanna i en mataffär vilket resulterade i 2 stopp dÃ¥ den första matbutiken var stängd, och ytterligare en kafferast för chauffören pÃ¥ ca 20min. gött… nu är vi pÃ¥väg upp tänkte man.
Men dÃ¥ kom beskedet att det var snöstorm i sierra sÃ¥ vi kanske inte skulle komma upp, chauffören skulle ringa en kollega och höra hur vädret var, det tog honom bara 20-30min extra.. vi Ã¥kte ytterligare en kvart och sen fick han beskedet att det var omöjligt att köra upp pga snön.. sÃ¥ där satt vi, halvvägs upp, pÃ¥ en parkering i 90minuter och bara väntade.. sen kom den en minibuss modell större som kom uppifrÃ¥n som erbjöd sig att köra upp oss, sÃ¥ vi bytte buss till en mindre och började klättringen, efter ett tag när vi kom upp pÃ¥ ca 2000meters höjd sÃ¥ var det omöjligt att köra den bussen längre. Sikten var ca 5meter och han hade inga snökedjor. SÃ¥ det blev stopp igen. DÃ¥ ringde vi nÃ¥gra av de svenskar som var pÃ¥ plats sen nÃ¥gra dagar tidigare och bad dom komma och hämta oss, och det gjorde dom… efter nästan 2 timmar kom dom !! med snökedjor pÃ¥, och ettans växel i högsta hugg tuggade vi oss sakta upp mot anläggningen. men självklart kom vi inte hela vägen upp. Det var ju nÃ¥gra som hade kört totalt fast i snön och inget fanns att göra.. sÃ¥ det var bara att överge sin packning i bilen och börja knata upp den sista biten.. det var bland de sjukaste jag vart med om i snöstorm. man sÃ¥g knapps sina fötter och det blÃ¥ste nÃ¥got sjukligt. men upp kom vi. och nu är vi framme! resan som skulle tagit 10h tog nästan 18 !
Inte nog med det heller, Jag skulle dela hotellrum med petter stymne, och vi båda är ganska långa, jag är 203, och petter 197. vi fick några sängar som var 190cm långa med sängram på ! så det blev fosterställning första natten innan vi kunde byta boende. Så nu bor vi på anläggningen som heter C.A.R. ! Grymt helt enkelt.. vi bor, äter, simmar, gymmar och gör allt annat i samma byggnad.. så även att det är 2 meter snö och flera minusgrader ute så kan vi leva i shorts här inne!
Ang träningen så är det vääldigt speciellt att träna på denna höjden, pulsen stiger markant vid minsta lilla jobb. Att gå upp för några trappor kan vara lika jobbigt som att göra en rusch på havsnivå. Och jag som är så pass stor har extra koll med att hålla reda på pulsen flera gånger varje dag, så att man inte gör något för hårt i början. de första simpassen har legat runt 1500-2500 och det räcker !
Nej nu ska jag ta och kolla lite på film.. uppdatering under lägrets gång kommer !! Promise!
Ps. Fanny, Julius & Lilly – Ni är saknade !!
1