Flyget gick kl. 6:35 i fredags morse från Kastrup, det vill säga att jag skulle släpa mig ur sängen kl. 4 :S Jag började redan i torsdagskväll med att basta bort vätska, bastade bort 1,5 kg i badhuset härhemma och låg och sov med massa kläder på mig natten till fredagen, så jag var ganska trött när klockan ringde, man sover inte varken bra eller djupt när det känns som om man ligger under en elfilt mitt i öknen, det är VARMT!

Från Bryssel skulle jag med tåg till Antwerpen och därifrån vidare till Herentals, den lilla orten mitt i ingenstans där tävlingen skulle vara. Att åka tåg i Belgien är inte helt samma sak som att åka tåg i sverige kan jag berätta, det är helt omöjligt att få reda på var man är någonstans. Det är inga skyltar i tåget som visar namnet på nästa station, ingen röst i högtalaren som säger namnet på stationen, man får ta reda på det själv genom att klistra ansiktet mot fönsterrutan och försöka få syn på en skylt med stationsnamnet på perrongen. Haha, man luktar turist lång väg!
Jag förstår inte helt själv hur jag lyckades med det, men efter att ha bytt tåg två gånger, så står jag på stationen i Herentals, och det är en GRUS-perrong! Belgien, Västeuropas enda U-land… jag slänger väskan på ryggen och börjar traska mot hotellet, killen på stationen gav mig vägbeskrivelse och efter 10 min är jag där, ÄNTLIGEN.

Dåre som jag är, så är det första jag gör att hoppa i ett kokhett badkar för att bli av med mera vätska. Normalt älskar jag att ligga i badkaret, men efter den här helgen har jag lärt mig att hata det, men tyvärr är det ett nödvändigt ont. Efter att ha legat en timma, packar jag in mig i svettdräkten och går en promenad och svetten rinner i floder, har aldrig varit med om något liknande! Nu ligger jag på 63,5 kg, perfekt! Eftermiddagen går åt med att handla mat och kolla film på rummet, allt som kräver så lite hjärnkapacitet som möjligt.

Morgonen efter när jag vaknar står vågen åpå 62,9 kg, JAG KLARADE DET!!! Tror inte att jag har vägt så lite sen jag gick i fyran. Jag tar hur som helst en taxi ut till tävlingshallen, är där kl. 7:30, invägningen ska börja 8:00, så jag är lite rädd för att jag kommer så sent att jag hamnar sist i kön och därför blir tvungen att vänta jättelänge med att dricka, haha, det skulle jag aldrig ha oroat mig för. När jag kommer till hallen är det helt tomt, inte ens arrangörerna har kommit än. Kl. kvart i åtta kommer det några andra svenskar från Prana, och inte förrän kl. är 8:15 kommer tjejen som har hand om invägningen, och hon har med sig vågen. När hon ställer ner den tror jag inte att det är sant, det är en jävla IKEA-våg, den slags väg som har en skiva som snurrar och visar vikten när man ställer sig på den. Det är inte sant, jag har cuttat 4 kg för att väga in på DET DÄR??? När jag ställer mig på vågen visar den precis 63 kg, och tjejen börjar muttra om att det nog är för mycket och att jag ska ut och springa, ALDRIG! Jag lägger vikten över på det ena benet och Wuptii, så väger jag bara 61,5 kg och är därmed invägd, vilket skämt!

Fyra timmar senare är det dags att gå första matchen, vi är 5 tjejer totalt och med min vanliga tur så är jag såklart den som ska gå en match mera än de andra. En sak som jag aldrig kommer att förstå det är varför tjejer alltid ska bli bästa vänner med varandra INNAN dom tävlar. Helt obegripligt för mig, jag hälsar på motståndaren, men inte mera, jag vill hålla mig så långt borta från henne som möjligt. Tycker att det är väldigt irriterande och jag tappar lite fokus när tjejen som jag inne i huvudet förbereder mig för att mosa sönder och samman kommer fram och presenterar sig och börjar småprata och försöker att bli kompis. LÅT MIG VARA I FRED! Med risk för att bli stämplad som snobbig så håller jag mig så långt undan som möjligt och håller fokus på det sättet.
Första matchen är mot en liten blåbältestjej. (Alla bältesfärger tävlade blandat på den här tävlingen) Hon hoppar guard det första hon gör, perfekt, jag passerar ganska lätt och håller henne, hon fångar mig i halvguard igen, och jag passerar en gång till. Jag går efter en kneebar, som jag inte får, men fångar henne i ett figure-fourfotlås istället. Samma lås som jag inte lyckades med på EM, nu jäklar! Stackars tjej, hon fick betala för frustrationerna som fortfarande fanns i bakhuvudet.
Andra matchen är mot en tjej från Polen. Hon var lång, men stark som fasen, hon hoppar guard ganska fort hon också, jag passerar henne från halvguard, direkt till mount, och går efter en armbar, som jag inte får, och så vänder vi lite fram och tillbaka resten av matchen, jag slöar och slarvar lite, hon är nära att ta ryggen på mig en gång, men matchen slutar 7-0 till mig.
Finalen blir mot Yasmine från Holland, som normalt tävlar i -53 kg, hon väger 15 kg mindre än mig, och även hon hoppar halvguard, hon är duktig, men jag är för stor och stark för att hennes tekniker ska fungera. Jag har svårt att passera hennes guard, hon är bra, men så får jag ryggen på henne och därifrån vinner jag på en armbar.

JAG VANN HELA TÄVLINGEN!!!!
Eller skit samma med den här tävlingen, men jag får en biljett till finalen som går i Abu Dhabi i mitten af april och inte bara det, jag får hotell, flyg och visa betalt. Det är så häftigt att jag inte själv förstår det! Det är där det verkligen gäller, där kommer alla de bästa tjejerna från hela världen, från Brasilien kommer tjejen som jag förlorade EM-finalen mot, Beatrize Mesquita. Från USA kommer Hillary Williams, som jag har förlorat mot en gång och vunnit över en gång och många många flera, alla namnen är inte klara än, men det är dom allra bästa från runtomkring som kommer. Och så lilla jag såklart!

Publicerad Tuesday, March 23rd, 2010, 21:57 Du kan följa eventuella kommentarer från detta inlägget igenom RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller trackback:a från din egen site.