Länge sen förra uppdateringen, jag har inte vilat, jag har bara haft lite fullt upp som vanligt.

Som jag har skrivit innan har jag börjat nytt ”jobb” om man nu kan kalla det så. Jag har tagit ett sabbatsår från studierna för att göra ett forskningsprojekt som kommer att handla om astmamedicin och den evt. prestationsfrämmande effekt den kan ha. Mycket tid och fokus har därför gått till att sätta mig in i rutinerna och komma igång med projektet och att sköta träningen.

Direkt efter EM hade vi en kille från Brasilien som höll i träningen i två veckor, Helder Medeiros, även känd som Bob Esponja, det var hur bra som helst!! Killen är hur duktig som helst. Om jag en dag blir hälften så bra som han är jag väldigt nöjd. Hur som helst är det han som har stått för undervisningen i två veckor och han har visat en massa nya tekniker, som nu ska nötas in. Träning varenda dag i 14 dagar var kanske inte helt optimalt efter nack-kraschen på EM, men det var tyvärr inte så mycket att välja på, han var här i 14 dagar, så om jag skulle vara med var det bara att bita i det sura äpplet, träna ändå och vara försiktig med nacken.

Det gick faktiskt över förväntan, men min sjukgymnast var mindre nöjd när jag träffade honom förra veckan. Han muttrade något i stil med ”Ida, när ska du lära dig att vara försiktig och ta hand om dig själv?” –Öhhhm, det blir när jag har tävlat färdigt och har tid att vara skadad, tror jag. Och knäckte och vred i nacken och efter det kunde jag vrida på huvudet igen

Men, men skam den som ger sig, nacken har det bättre nu, har börjat kunna sova på magen igen. Det gäller att kunna eller i alla fall försöka att dela skadorna man får i dem man kan träna med och dem man inte kan träna med. Om jag hade vilat för varenda skada jag har/får så skulle jag fortfarande ha blått bälte och bestämt inte ha vunnit varken EM eller Copa do Mundo. Men även om det är viktigt att kunna bita ihop tänderna och träna vidare, smärtan är en del av gamet. Så är det lika viktigt att kunna säga ifrån att nu är jag faktiskt skadad och KAN inte träna. Tyvärr har jag svårare att säga ifrån än att träna vidare. Det är nog därför jag har kommit så långt som jag har, men det är också därför jag har och får de skador som jag har.

Träningsbilderna har jag fått från Endy Lindén från Malmö, tack så mycket för bilderna, det är svårt att hitta någon som kan ta bra träningsbilder!

Publicerad Wednesday, February 24th, 2010, 20:07 Du kan följa eventuella kommentarer från detta inlägget igenom RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller trackback:a från din egen site.