Om en halvtimme kommer jag befinna mig på flygplatsen igen. Inget ovanligt det inte alls. Men sist då jag åkte till frankfurt hände det en lite otippad grej. Jag satt på flyget och hade fönsterplats – my favorite då det gulligaste jag någonsin sett (typ) kom gående. En kille från nigera i fjortonårsåldern (han hade nigeria landslagströja) som var pinnsmal, 160 lång med lila blommiga tjejstrumpor innanför sina tjejsandaler. Som pricket över i:et hade han även en silvermedalj runt halsen precis som man hade när man var 12. VAD GULLIGT sa mina modersinstinkter. Han slår sig ner jämte mig och vi börjar givetvis prata. Han visar mig nigerianska pengar, briljerar med alla språk han pratar, berättar om alla djur han ser från sin hydda och berättar om handbollsturneringen han och hans vänner kommit tvåa i. När han frågar mig om min facebook och mail (hans by hade en dator) ger jag givetvist ut det till min nya kompis. Om jag hade vägarna förbi Nigeria är det ju alltid bra med en kompis. Just då kommer flygvärdinnan med dricka-vagnen.

- Vad får det lov att vara säger hon med ett leende som klyver hennes ansikte i mitten.

- Lite apelsinjuice tack, svarar jag med ett lika stortleende. Och vad vill du ha? Frågar jag min nya vän.

- Lite vodka tack! Svarar han glatt medan mitt leende stelnar till. Medan jag är lite förvånad över att killen var en 22åring som dricker vodka klockan 6 på morgonen samtidigt som han bär blommiga sockar och medalj till outfiten blir jag ännu mer illa till mods vid hans nästa kommentar:

- So emma… are you married? samtidigt som han ger mig en lysten blick.

friend request NEKAD!!!!

Publicerad Monday, July 26th, 2010, 12:23 Du kan följa eventuella kommentarer från detta inlägget igenom RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller trackback:a från din egen site.