Ja dagarna här i Kroatien går fort och igår var jag riktigt nära att persa i frivändning. Mitt pers är 72½ kg men har inte varit i närheten av det på länge, igår var jag nära på 75 kg efter två klarade försök på 70kg. Finns inga 1,25kgs vikter här så man får öka med 5 kg varje gång. Både gårdagen och dagen har bjudit på riktigt fint väder.

Idag däremot var det intervaller som gällde. Skulle göra 6×150m men jag och tider är ju inte bästa vänner utan den första gick alldeles för snabbt, det var träningspers så att det skrek om det, även om det nog var olaglig medvind den gick på 18.4 och jag skulle springa på runt 19.5-20. Detta resulterade i en ofantlig hög mjölksyra och alla dess lopp blev inte genomförda.

Idag har vi stekt på eftermiddagen och imorgon har vi träningsfritt, då ska vi på båtresa, bland annat till en gammal stad där det finns lite shopping o sedan går båten vidare till Kroatiens finaste strand. Bilder från resan kommer. PÅ lördag kväll kommer min häckcoach Karin ner. Och imorgon är det bara två veckor kvar till tävlingspremiär. AHH

Jag kör hoppsa på dagens träning.

Jag på arenan med det mäktiga berget Biokovo

Vi gillar att ta hoppbilder, tv Jane, Lisa, jag och Eveline.

Ne nu ska jag chilla lite innan maten.

ADIOS/ELLEN

Idag vaknade  vi med strålande sol och blå himmel, inte så att man klagar direkt. Förmiddagspasset bestod av lite lätt jogg, lite häckrörlighet och bål sen tillbaka till stranden som består av sten för att sola lite. Hotellets mat är över förväntan och alla verkar hittills nöjda med vad de har att erbjuda här i Kroatien. Efter maten gick vi och lade oss och sov en stund för att ladda batterierna till häckpasset som skulle stunda på eftermiddagen.

Idag var det några första häckar och sedan totalt 3 häckar som mest antal. Det kändes otroligt lätt och bra även om vi körde i motvind, vilket gör att man är väl förbered sen om det skulle tänkas dyka upp på tävling. Efter häcken körde jag lite spänsthopp, fanns inte att få tag på allt som jag behövde men då får man improvisera lite. Tobbe har allt på film så om jag lyckas och fattar hur man gör kanske jag lägger upp den här på bloggen.

Nu ikväll har vi tjejer masserat varandras vader och lår så att vi är fit till imorgon igen. Dessutom har vi hittat vårt favorit café med jordens godaste choklad. Morgondagen bjuder på ett lite lugnare pass som innehåller lite kulkast bakåt, framåt och lite stående längd, tresteg o femsteg. Dock sägs det att det ska regna imogron men jag håller mina tumma och tår att så inte är fallet.

Alla våra 25 par skor och då är vi tre par tjejer.

Jordens godaste choklad som vi fått nys om, ska försöka låta bli att dricka allt för många sånna.

Denna fina hoppbild är på t v Jane, Elli och mig på den fina arenan med det otroliga magnifika berget som bakgrund. Otroligt mysigt

Ne nu blir det sängen finns ju trots allt en morgondag

God Natt/ELLEN

Förlåt för att jag inte har skrivit på hur länge som helst, men jag har varek haft lusten, tiden eller orken för att skriva men nu ska jag försöka ta nya tag. Befinner mig just nu i ett regnigt Kroatien eller rättare sagt i Makarska på träningsläger. Dock hade man önskat sig bättre väder men jag ska vara här i två veckor så det kommer nog hinnas med sol. Jag bor med två mångkampstjejer  ifrån Växjö Josefin Svensson och Lisa Linell, tillsammans har vi radat upp 25 par skor i hallen, bild på det kommer så småningom.

Hur går det för mig med träningen då, jodå det går bra. Jag kör för fullt och har väl inte mer än några småskavanker kvar men tävlingspremiären är beräknad den 20 Maj, så det börjar dra ihop sig. Målet för sommaren är att springa under 14 sek på häcken, försöka även om jag vet att kvalgränsen är otroligt tuff, ta mig till JEM och slutligen Universitet OS i Kina, Finnkampen och en SM medalj hade inte suttit fel.

Ne nu är det snart dags för träning och eftersom vi landade igår så blir det bara lite jogg, strech och gymnastik idag för att återhämta sig från resan.

Jag lovar att rapportera oftare nu. Promise…

ADIOS/ELLEN

Ja nu när förkylningen har blivit bättre, inte riktigt helt bra än så har jag kunnat träna på bättre. Igår sprang jag 5×150m med spikskor och mina vader mår som de förtjänar idag kan man säga. Kan knappt gå men det får man ta. Dessutom är dessa lopp mjölksyra lopp. Ända gången jag spytt som en gris på träning var när jag sprang 150:ingar så illamåendet var på topp igår. Dock ingen spya denna gång. Idag blir det att biffa på gymmet, vi får väl se vad mina vader tycker om det men det kan nog vara till deras fördel. Imorgon står det häck på programmet.

I tisdags var jag i Globen och kollade på friidrott och XL-galan. Det var sjukt häftigt att se Angelica Bengtsson hoppa JWR på JWR och publiken var galen. Jag och min syster var framför allt där för att titta på vår träningkompis Anderas Otterling som var där för att hoppa längd. Gick bra för honom då han var stabil på 7.75-7.85, dock hade han nog velat hoppa längre men det får komma till helgen då det är SM.

Känns lite jobbigt att vara kvar hemma när alla mina vänner och konkurrenter ska tävla på senior SM i Göteborg i helgen. Förra året stod jag överst på prispallen iår får jag följa tävlingen via liverapporten i soffan hemma. Känns lite tungt att man inte kan försvara sin titel men ibland är livet hårt och det som inte dödar det härdar. Jag ska istället se till att komma starkare ur detta än någonsin och kicka as i sommar istället.

Ne nu måste jag plugga lite innan jag ska iväg till gymmet.

ADIOS/ELLEN

Ja igår gick träningen riktigt bra, jag slog årsbästa på flygande 60m och det kändes mycket bra. och eftersom det igår var alla hjärtans dag kom syrran hit efter träningen och åt mat och vi kollade på vårt måndags nöjje Top Model. Men när jag vaknade i morse var min kropp tung och näsan täppt, dessutom var jag frusen som bara den. Men jag bestämde mig för att ta min cykel till skolan ändå. Väl på föreläsningen var det svårt att koncentrera sig men det fick gå helt enkelt.

Nu har jag sovit en halvtimme och bara legat i sängen, ingen träning idag så vi hoppas att kroppen och jag mår bättre imorgon så att jag kan köra styrka då.

Jag tar detta med sjukdom på största allvar speciellt efter det som hände i torsdags när en friidrottare ramlade ihop på träning och dog, nu vet de ju inte dödsorsaken men sjukdom kan ju vara orsaken.

ADIOS AMIGOS/ELLEN

Ja förlåt för mitt extremt dåliga upptaterande men jag har haft fullt upp med skolan och dessutom har jag flyttat från mitt barndomshem i Hallsberg till en egen lägenhet i Örebro. Det känns helt underbart faktiskt och jag stortrivs.

Hur går då träningen? Jodå den går bra, har börjat sprungit häck utan några större problem och dessutom har jag snörat på mig spikskorna och sprunigt några lopp och ingeting i baksidan. Ibland så känner jag i min gamla stressfraktur men min läkare sa att det inte var något farligt utan mer en reaktion på träningen.

Nu ska jag börja ta tag i bloggandet igen, så brukar det låta och jag vet hur det blir men jag ska verkligen göra mitt bästa, i promise.

ADIOS/ELLEN

I början av min friidrottskarriär var allt så enkelt, man sprang och vann och sprang och vann. När jag var 15-16 år vann jag fyra raka USM-guld och jag hade vad folk kallade en vinnarskalle. Sen efter den framgångssagan skadade jag baklåret och fick kämpa med tråkig rehab. Jag kom tillbaka men den sommaren bjöd inte på en enda SM medalj förutom ett Skol-SM guld. Samma år gick även min mamma bort i en leversjukdom. Jag hade det otroligt motigt och fick kämpa på varenda träning. Men med en god portion vilja och styrka kämpade jag på och vintern 2008 tog jag min första senior SM medalj, ett brons närmare bestämt. På våren samma år drog jag baksidan igen, visserligen andra baksidan och rehabsträningen började igen. Kunde iallafall börja tävla sent på sommaren och resultaten var inget att hurra för, men med min vinnarskalle lyckades jag knipa ett JSM-silver trots att jag hade sämst tid av alla. Jag tränade på och år 2009 gick trögt som bara den, tog ändå ett JSM-silver inomhus men utomhussäsongen gick trögt och hade ingen motivation, dessutom problem med ett knä som gjorde ont. Jag bestämde mig för att lägga ner säsongen.

Jag hade då också flyttat hem och min pappa tog över träningen efter tre år på friidrottsgymnasiet i Falun. Jag började på socionomprogramet i Örebro och trivdes hur bra som helst. Träningen gick mycket bra och vi började märka att det hände något. Vinter år 2010 var min bästa friidrottssäsong någonsin. Jag slog personligt rekord i både 60m och 60mhäck o då ska det tillägas att 60m perset var 3 år gammalt. Jag vann mitt första SM-guld och för represntera Sverige  i min första landskamp. Men det finns ju inget gott som inte har något ont med sig eller om det nu är tvärtom men hursomhelst den hårda träningen som jag gjorde 2009 resulterade i en stressfraktur i vänster skenben, då var man tillbaka till rehab och avbelastning. Ändå lyckades jag på något vänster att hinna bli frisk och tävla i slutet på sommaren. Det blev ett JSM silver och en femta plats på SM. Men lyckan varade inte länge utan nu i höstas drog jag baksidan igen.

Nu är jag tillbaka i rehaben men börjar sakta men säkert att bli bättre. Är helt inställd på att det inte kommer bli en inomhussäsong denna vinter så att försvara sitt SM-guld kan jag tyvärr inte. Får sitta hemma framför datorn och kolla på istället. Men det tynger inte mig, mitt stora mål nu är att bli kvitt skadad och sedan hålla mig skadefri. För jag vet att jag snart kommer vara tillbaka på toppen igen om jag bara lyssnar på min kropp. Jag kommer aldrig ge upp för så småningom kommer man ut ifrån mörkret och lyser starkare än någonsin.

Det är mitt tips till alla er. Motgångar föder framgångar.

ADIOS/ELLEN

Så därför klippte jag mig här om dagen och mega blondera håret. Min insperation var helt klart sångerskan September som har en sån härlig frisyr som jag blivit kär i. Men det är alltid svårt när man ska efterta någon annans frisyr för man vet aldrig om den passa på en själv. Men jag är iallafall super nöjd.

Bilden är lite suddig för den är tagen med min mobil, men fler bilder kommer.

ADIOS/ELLEN

Innan jag börjar på den tänkte jag kopiera in länken från Nerikes Allehandas nättidning där det stod ett repotage om mig http://na.se/nyheter/hallsberg/1.1053364-klivet-tillbaka-efter-skadan.

Januari: Jag hade tränat på hårt på hösten och på vintern och det gav verkligen resultat, Personligt rekord på 60m på första tävlingen var inte riktigt vad jag hade räknat med. Häck gick lite segt i början och jag behövde några lopp för att komma in i det hela och till slut kom jag in i det hela med besked. Jag skulle springa i Karlstad för att finputsa årsbästat för få en landslagbiljett till Glasgow. Jag slog då personligt rekord på tiden 8.48. En landslagsbiljett blev det och väl i Glasgow var min väska på rymmen men återkom dagen därpå som tur var. Jag ställdes mot Världsmästarinnan Lolo Jones och mångkampsspecialisten Jessica Ennis, att jag kom sist behöver vi ju inte nämna men jag gjorde då min andra bästa lopp någonsin på tiden 8.50

Februari: Jag tog tre veckors vila frå tävlandet och började med formtoppning för kommande SM tävlingar. Först stopp var JSM i Malmö som gick helt okey. Jag slog till med dunderpers på 60m och slutade på 5:e plats, bara en ynka hundradel ifrån bronset. Det var länge sedan jag kunde fightas om topstiderna även på slät mark vilket kändes otroligt bra, mitt nya personliga rekord är nu 7.64 mot mitt förra fyra år gamla 7.74. På häcken gick det däremot inte som jag tänkt mig, efter att ha trott att det bara var att springa hem guldet så efteranmäler sig min största konkurrent och nog så otrolit duktgia Elin Westerlund efter att ha varit skadad i början av säsongen. I finalen stressade jag mig och slog i en häck och kom i mål på en andra plats bara en hundradel ifrån guldet. Jag var dock bara 2 hundradelar ifrån mitt personliga rekord så det var nog troligtvis mitt snabbaste lopp någonsin om jag inte skulle klantat mig. Hursomhelst ett silver fick jag med mig hem och ännu mer reansch lust till SM som skulle gå helgen efter. Då struntade jag i 60m och satsade bara på häcken. Pressen var lite på mina axlar och jag var skapligt nervös. Men det höll hela vägen och jag vann ett SM-guld, denna gång klantade jag inte till mig. Nytt personligt rekord blev det också på tiden 8.45.

Mars: Jag firade mitt SM-guld och fyllde själv 20 år i början av denna månad. Träning fortsatte på med bravur och jag var nere i Växjö och tränade med Agne Bergwall o Karin Torneklint, slog träningsrekrod på 80m, 60m och 40m. Började få lite känning i smalbenet vilket jag till en början trodde var benhinnorna.

April/Maj: Började få lite känning i smalbenet vilket jag till en början trodde var benhinnorna. Smärtan ökade och jag kontaktade landsläkaren Magnus Håkansson som skickade mig på magnetröntgen i Sthlm som visade det jag inte vill se, en stressfraktur. Nu var det 6 veckors avbelastning som gällde och gick även lite på kryckor. Bestämde mig för att ändå följa med på träningslägret i Portugal som arrangerades av Landslaget, men att sitta på den förbenade träningscykeln inne i gymmet medan de andra var ute o sprang häck i strålande solsken var inte vad jag hade planerat.  Maj bestod även av att sakta men säkert få börja springa väldigt försiktigt, men smärtan kom tillbaka

Juni: Återstod av ytterligare avbelastning och firande av diverse studenter. Jag fick små småningom börja springa igen och denna gång gick det bra. Jag började min comback igen. Jag var för mesta delen i min sommarstuga där jag tränade på i den mån jag kunde.

Juli: Nu kunde jag sakta men säkert trä på mig spikskorna och så smånigom klippa de första häckarna, man kände efter otroligt mycket men kunde efter en tid lita mer och mer på att det skulle hålla. Dessutom började tävlingsförberedelserna för den lilla säsong som nu återstod.

Augusti: Jag skulle i denne månad göra min första tävling och man var lite små nervös över hur det skulle gå. Hade jag någon form? Skulle benet hålla? Jag och pappa åkte upp till Sundsvall där tävlingen skulle hållas och jag blev placerad i A-heatet brevid en duktig tjej från Trinedad óch en duktig belgiska. Jag slutade på en femte plats på en tid som var ganska skamfull 14.60 var visserligen bara 12 hundradelar ifrån personligt rekord men jag hade mina tider från vintern kvar i huvudet. Helgen efter denna tävling var det dags för JSM i Karlstad och där skulle det visa sig att det blev ett silver, på ett nytt årsbästa 14.50, men jag fick kämpa för varenda häck och slet för att komma i mål. Ytterligare en helg till så var det SM i Falun på hemmaplan med andra ord. Jag slog personligt rekord i finalen på 14.32, att ha sämsta tiden av alla i finalen kom jag tillslut på en femteplats. Plus att jag fick en biljett till Nordiska Mästerskapet i Söderhamn.

September: Nordiska mästerskapet  i Söderhamn skulle gå av stapeln. Jag var reserv på stafetten 4×100m som skulle gå på lördagen. Stackars Isabelle fick ont i låret på uppvärmningen och som tur var hade jag värmt upp ordentligt så att jag kunde hoppa in. Det gick bra för oss svenska damer som kom i mål på en andra plats. På häcken dagen därpå gick det däremot jättedåligt. Kraschade i första häcken på uppvärmningen och det satt tyvärr kvar i huvudet under starten. Sånt får man inte låta sätta sig i huvudet men det gjorde jag, gjorde säsongens sämsta lopp dennaa tävling. Tog sedan en veckas vila för att sedan starta igång med träningen igen..

Oktober: Smärtan i skenbenet kom lite till och från och det gjorde mig lite orolig, tråkträning i skogen gjordes och man fick ta på sig ordentligt med kläder för att förfrysa ute. Vi alla längtade till den nya inomhushallen skulle vara klar.

November: Vi kom äntligen in i hallen men smärtan i skenbenet försvann inte, fick order av landslagsläkaren Magnus att vila benet från löpning en månad för att se om det blev bättre. Tillbaka till alternativträning igen Yippie, sen skulle jag vara dum nog och köra rondater nere i Allehallen för att det är så fruktansvärt kul, det gick åt helvete med det för jag lyckades få en muskelbristning i vänster baksidan uppe i senan. Då var det rehab som gällde och ett konstaterande att inomhussäsongen skulle utebli.

December: Jag och familjen åkte till Thailand och njöt av livet, rehabade min baksida så gott som jag kunde och körde vattenpass och träning på stranden. En hel del vollybollspel och dessutom promenad upp för ett 80m högt vattenfall vilket sög ordentligt i lårmusklerna. När vi återgick till kalla sverige var det tillbaka till ordetligt alternativ träning igen och nu har jag faktiskt börja springa lite lätt. Baksidan blir sakta bättre och ett sikte mot utomhussäsongen 2011 har börjat. Jag tänker ge järnet är ni med mig?

Ja eftersom jag varit kass på att skriva här får det nu komma ett litet inlägg. Tänkte komma med lite bilder från Thailand och önska er alla en riktigt god jul. Baksidan läker sakta men säkert, jag kan nu springa upp mot 80 % men strechdelen går väl sådär. Sista veckan i Thailand hade vi underbart väder och att sedan komma hem till Sverige var som en chock med en temperatur skillnad på över 50 grader.

Jag tränar på stranden..

Vi besökte ett vattenfall på koh samui

Vi tänder en ljuslykta som vi firade upp i himlen för mamma

Vi sista kvällen…

Nu så här på slutet vill jag önska er alla en riktigt God jul och nästa vecka kommer min årskrönika..

ADIOS AMIGOS/ELLEN