Marathonlandslaget i Svensk Kanot är lite annorlunda än Sprintlandslaget. Det är lite softare, lite skönare och så jäkla mycket roligare! De är som utförsåkarnas snowboard, kanotslaloms freestyle och vattensporternas surfare. Det är skön och lättsam stämning helt enkelt och har alltid vart så vad jag vet.

Tyvärr har vi för närvarande ingen förbundskapten, då vår senaste fått sitt andra barn inom nästan ett år. Så den kommande säsongen ser en aningen oklar ut. Samtidigt som förbundet “letar” efter någon som kan ansvara för oss, så tänkte jag att “Ähh, jag kan väl dra ihop ett läger så länge”. Så de gjorde jag! Hörde runt om det fanns intresse, bokade stuga o drog ihop allt.

Imorgon åker jag och 9 andra kanotister upp till Orsa, för marathonlandslagets första skidläger på, ja…jag vet inte, förmodligen många år. Jag vågar också kalla det marathonlandslagsläger, även om förbundet inte “vågade” stå bakom lägret. Nämligen så att jag frågade förbundet om de ville sanktionera det, dvs stå bakom det. Enda skillnaden hade vart att deras logga stått med i inbjudan. Skillnaden för de aktiva hade vart att de kunnat söka bidrag från sina klubbar för lägret, på ett annat sätt.

Men, de ansvariga (tränare o förbundskaptener för sprint) ignorerade mina förfrågningar.

Men skitsamma! Vi ska ha ett riktigt bra och kul läger ändå! I marathonlandslaget är allt lite roligare.

Hårda killar – Jacob Holst & Danny Hallmén, Bronsmedaljörer på Nordiska Mästerskapen 2009.

Världscup 2007, Jag och Björn Ljungberg.

Träningsläger i Malmö, inför Världscup i Danmark.

Testning av Mikael Westlén vid Örebro Universitet

Micke, Jacke och Agneta agerade supporters när Björn hade sitt K1-lopp, på EM 2008 tror jag.

Michaela Jonsson, likaså

Marathonlandslaget – Lite roligare helt enkelt.

Publicerad Wednesday, February 3rd, 2010, 17:12 Du kan följa eventuella kommentarer från detta inlägget igenom RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller trackback:a från din egen site.