1Var som sagt på ett seminarie igår, där det var tre föreläsar i ordning:
Dejan Mirkovic – Sprinttränare:
Gick igenom grunderna som svensk sprintträning består av idag. Där han delade in träningen i fem fysiska grundkvalitéer, Uthållighet (Aerob och anaerob), Snabbhet, Styrka, Koordination och Rörlighet. Dejan gick närmre in på de tre första, där det handlade om att träna alla delar inom de olika grundkvalitéerna, så som accelerationssnabbhet, maimalsnabbhet, snabbstyrka, anaerob uthållighet med mera…
Själv kändes det som att jag hade rätt bra koll och var mest de små, väldigt djupa skillnaderna, petitesser för andra. Men jag tror många där inne fick en aha-upplevelse när de fick se exempel på träningsveckor och hur “lite” en sprinter tränar. I kanot är det en “självklarhet” att det ska köras minst 20 timmar och 15 av dem i tröskel fart (lätt överdrivet), idag.
Anne Forsell – Simtränare 50-400 m.
Pratade om likheter med kanoten och att man bör lägga individen i fokus som tränare, alla kan inte köra alla pass tillsammans. Att det finns olika vägar som passar olika individer, även om det handlar om samma distans. Hade pratat med Anne en del förut, när jag var på en kurs på Bosön, men det var kul att höra hur stora skillnader det fanns mellan individer som körde samma sträcka. Även här var träningstiden betydligt lägre, men intensivare än vad kanotister kör normalt.
Ronald Rauhe – Olympisk Mästare, 13 VM-Guld, etc.
Pratade generellt om sig själv, idéer om hur 200 m. kan utvecklas medialt, tysklands träningsmetoder, testning och uttagningssystem. Kul att höra om Rauhe, generellt, mest intressant var dock två veckoprogram som tyskarna körde som han visade. Där den röda tråden var att det var ett sprint/höghastighetspass varje dag, och runt det passet fanns ett antal kompletterande återhämtningspass eller styrkepass. Exempelvis, 10 km distans på morgonen, huvudpasset på förmiddagen, styrka på eftermiddagen och 10km distans igen på kvällen. Korta men många pass! Snörade in sig lite på testprocedurer och det var intressantare att höra om tysklandsuttagningssystem.
Generellt ett riktigt bra seminarie, där jag tror många lärde sig nytt, även om det mesta för mig var grunder i träningslära.
Hört under seminariet:
Ronald Rauhe – “Sen ska jag tala om vårt mycket mycket komplicerade uttagningssystem” (skratt)
Svensk Landslagskanotist - “Ja, men ni har ju iaf ett uttagningssystem”
Vad har de för uttagningssystem i Tyskland och tycker du att Sverige bör ha samma? Eller vet du något annat land som har ett bra uttagningssystem som Sverige bör ta efter?
Hur stora är skillnader mellan individer som kör samma strecka (Anne Forsell)? Och vad bör man som individ tänka på?