Redaktionen på tidningen BODY har varit så snälla att skänka en årsprenumeration, så jag tänkte att det är dags för er läsare att tävla lite!

Så, det ni gör är att svara på nedanståendende frågor och skickar in svaren som en kommentar till det här inlägget. Glöm inte att skriva in er riktiga E-post adress!

1. Hur många medaljer tar Sverige i kommande Vinter-OS?

2. Hur många repetitioner klarar jag av i följd på 100 kg i bänkpress?

Tävlingen är öppen fram till Fredag 12/2, 20.00.

Den som gissar rätt eller närmast av summan av de två frågorna utses till vinnare. Om flera personer gissar lika, lottas vinsten.

Hemma efter ett kanonläger i Orsa tillsammans med delar av marathonlaget. Blev en hel del bra träning, där dagarna såg ut så att förmiddagen bjöd på långpass på 3 timmar och eftermiddagen istället gav ett högintensivare pass på 1 timme.

Mellan träningarna så hade jag ordnat en serie tävlingar kallt “Champion of the Champions” där tre lag tävlade om titeln. Som jag skrev i förra inlägget så bestod första delgrenen i en film/tv-seriemusik quiz och den andra delen av en semlebakartävling, där jag bedömde Utseende, Kreativitet och Smak i skalan 1-10.

Nedan följer resultaten från den delgrenen:

Bangbros (Patrik Viklund, Thomas Norrman & Johan Jönsson) semla: En semla fylld med ett lager choklad, ett lager mandelmassa och fylld med rosa fruktsmakande grädde , med en tvådelad topp som var fylld med choklad och kokos. Toppad med choklad och florsocker.

Fick en 5:a i Utseende, för ett klassiskt utseende, men den rosa grädden drog ned här. En 9:a i kreativitet för den otroligt vågade smakblandningen och slutligen tävlingens enda 10:a, i Smak, för en fulländad och prefekt smakkombination! Bland de godaste semlorna jag ätit!

Linneas Pojkar’s (Mikael Westlén, Linnea Stensils & Robin Andersson) semla: En semla med en mandelmassegrund, fylld med blåfärgad grädde och toppad av björnbär, mandelspån och floursocker. Omringad av vaniljkräm med nötspån.

Fick en 9:a i Utseende, för det riktigt snygga upplägget (det enda som drog ned från att få en 10:a var att det var för mkt vaniljkräm) och en 9:a i kreativitet, främst för upplägget och smakblandningen. I klassen Smak, fick denna semla det lägsta betyget i tävlingen med en 3:a då vaniljkrämen, björnbären och mandelmassan inte alls gick ihop. Inte gott alls.

Andreas Bitches (Andreas Trädgårdh, Johan Lilja & Rasmus Jaruta) semla: En semla fylld med mandelmassagrund och en väl tilltagen gräddklick med en touch av vanilj. Med ett par stråkar av dekorös röd-rosa grädde och en vacker marsipanros med blad som toppdokaration.

Fick en 9:a i Utseende, en riktigt snygg semla helt enkelt. Fick även en 9:a i kreativitet för det överraskande utseendet (plus att jag är en sucker för princesstårtor och dess marsipanrosor). I Smak fick denna semla en 8:a för en klassisk och god fyllning, med en passande lite touch av vanilj.

Segrare blev Andreas Bitches tätt före Bangbros i denna gren.

Smaktestet klart…

På lördagskvällen efter melodifestivalen (där Dolph Lundgren ägde) återstod den sista delgrenen, som var en klassisk frågesport. Eftersom det inför denna grenen stod lika mellan alla lagen så var denna gren avgörande för tävlingens utgång. Tillslut visade det sig att lag Linneas Pojkar vann överlägset och korades som segrare.

Men, för att verkigen kunna kora “The Champion of the Champions” så återstod ytterliggare en tävling, mellan de tre i vinnarlaget. Vilket var en ätartävling. För att hålla oss till ämnet så blev det ju såklart att äta en semla så fort som möjligt, utan händer.

Självklart filmades alltihopa!

Vinnaren, Mikael Westlén blev korad till Champion of the Champions och vann lite energigel, vilket även Linnea och Robin också vann. Samt en prenumeration av tidningen BODY

Sitter o surfar medan de andra i laget är i fullgång med att baka semlor. Som ledare o arrangör på lägret har jag dragit igång en tävlingsserie som baseras på saker jag tycker om att göra.

De nio deltagarna är uppdelade i tre lag, Andreas Bitches, Linneas Pojkar och Bangbros. Igår avgjordes första deltävlingen som var en film/tv-serie-musiktävling. Vinnare blev Linneas pojkar, med Linnea Stensils, Mikael Westlén och Robin Andersson.

För någon timme sedan började dagens tävling, som är en baktävling. Lagen fick först tävla i småtävlingar om ett antal dekor och smakingredienser så som t.ex. karamellfärg, mandelspån, vaniljkräm, choklad med mera… Det kanske borde nämnas att de tävlade om ingredienserna utan att veta vad de skulle baka.

Så om några timmar är 30 förhoppningsvis goda semlor klara att ätas. Varje lag gör såklart en “tävlingssemla” som man tävlar om i kategorierna “Utseende“, “Kreativitet” och “Smak”.

Ska bli gött

Gänget i full gång…

Och direkt gör gänget en riktig noob-miss och börjar värma mjölken.

Andreas och Rasmus i lag Andreas Bitches, är tisslar och tasslar om deras tävlingssemla…

Linnea Stensils (Julia Stensils syster) vispar på…

Johan Lilja likaså…

Marathonbakning.

Marathonlandslaget i Svensk Kanot är lite annorlunda än Sprintlandslaget. Det är lite softare, lite skönare och så jäkla mycket roligare! De är som utförsåkarnas snowboard, kanotslaloms freestyle och vattensporternas surfare. Det är skön och lättsam stämning helt enkelt och har alltid vart så vad jag vet.

Tyvärr har vi för närvarande ingen förbundskapten, då vår senaste fått sitt andra barn inom nästan ett år. Så den kommande säsongen ser en aningen oklar ut. Samtidigt som förbundet “letar” efter någon som kan ansvara för oss, så tänkte jag att “Ähh, jag kan väl dra ihop ett läger så länge”. Så de gjorde jag! Hörde runt om det fanns intresse, bokade stuga o drog ihop allt.

Imorgon åker jag och 9 andra kanotister upp till Orsa, för marathonlandslagets första skidläger på, ja…jag vet inte, förmodligen många år. Jag vågar också kalla det marathonlandslagsläger, även om förbundet inte “vågade” stå bakom lägret. Nämligen så att jag frågade förbundet om de ville sanktionera det, dvs stå bakom det. Enda skillnaden hade vart att deras logga stått med i inbjudan. Skillnaden för de aktiva hade vart att de kunnat söka bidrag från sina klubbar för lägret, på ett annat sätt.

Men, de ansvariga (tränare o förbundskaptener för sprint) ignorerade mina förfrågningar.

Men skitsamma! Vi ska ha ett riktigt bra och kul läger ändå! I marathonlandslaget är allt lite roligare.

Hårda killar – Jacob Holst & Danny Hallmén, Bronsmedaljörer på Nordiska Mästerskapen 2009.

Världscup 2007, Jag och Björn Ljungberg.

Träningsläger i Malmö, inför Världscup i Danmark.

Testning av Mikael Westlén vid Örebro Universitet

Micke, Jacke och Agneta agerade supporters när Björn hade sitt K1-lopp, på EM 2008 tror jag.

Michaela Jonsson, likaså

Marathonlandslaget – Lite roligare helt enkelt.

Varje tisdag har jag ett gäng ungdomar i klubben som jag tränar. Förra året när min satsning var osäker hade jag dem tre ggr i veckan, men nu när jag kör på själv så hinner jag tyvärr bara med en gång.

När man har mig som tränare, så handlar det antingen om att lida av smärta, eller lida av nederlag, men valet är ditt. Utifrån det tänket har jag utarbetat en ledarfilosofi som jag kallar “Learning by Punishment”…

Jag övervakar Felix, när han kör bänkpress…

En halvsekunds ofokus och Felix lyfter snett…

Och det vet Felix mycket väl vad det kommer innebära. En RNC…

Senare kollar jag så Andreas gör rätt i knäböjen…

Va i h-vete! Han håller inte svanken!!

Ofokus i benböj vet även Andreas vad det innebär. Lite GNP!

Learning by Punishment – Ett sätt att behålla fokus!

Brorsan har gjort en lista, kort om vad han tycker om/presentation alla bloggarna på fightplay.

Så jag snor konceptet. Ni får gärna ge igen om jag går åt för hårt .

Magdalena Kuras – Elitportalens populäraste, en av de första och mest lästa bloggarna, ger oss oförståerliga simpass och “dolce vita” liv i Sthlm

Ebba Nyberg – Elitportalens snyggaste, också en av de första. Som blandar träning med djupare inlägg om sin dopingavstängning.

Jalmar Sjöberg – Elitportalens dataspelsnörd som gick och skadade sig efter första inlägget, See you in another life, brother.

Johanna Matsson – Elitportalens starkaste och norrländskaste tjej, en bildrik blogg, men skriver tyvärr ganska sällan…

Kristian Karlsson – Elitportalens statistiker, ger oss otaliga resultatsiffror med set och bollar hit och dit, verkar spårlöst försvunnen, dags att komma in i matchen igen!

Emma Samuelsson – Elitportalens galnaste, skriver om … ja jag vet faktiskt inte. Det är en överraskning varje gång…

Martin Pacek – Elitportalens  “jag vet inte”. Fan läser inte din blogg, tyvärr. Uppdateras för sällan helt enkelt

Emil Zail – Elitportalens snabbaste, skriver mest om sin träning av alla på elitportalen och ger oss exakta pass,vikter och repetitioner.

Fisnik Zahiti – Elitportalens homie, bildrik och en av elitportalens bättre bloggar. Dessutom älskade jag fighten med Emil

Andreas Michael – Elitportalens tystaste coach, ger oss… inget, för han uppdaterar inte…

Ida Hansson – Elitportalens smartaste, uppdaterar tyvärr ganska sällan…

Magnus Sahlberg – Elitportalens “naaaww”, bloggar (ganska sällan) om sitt liv, men inte så mycket om badmintonen…

Julia Stensils – Elitportalens näst bästa kanotbloggare , bloggar om skolan blandat med träning, tyvärr en aning sällan.

Alexander Gustafsson – Elitportalens nyblivna stjärna, bloggar alldeles för sällan och jag känner inte av stjärnstatusen, av en UFC-fighter.

Veronica Smedh – Elitportalens specifikaste, bloggar om skidor och italienska alperna, lite bildsnål…

Louice Halvarsson – Elitportalens längste, bloggar från ryssland och jag bortförklarar bloggtorkan på dålig internetuppkoppling, eller?

Ida Jonsson – Elitportalens yngsta, som skriver om skolan, plugget,  idrottslektionerna och ett återkommande ABC.

Anna Holmlund – Elitportalens osynligaste stjärnskott, ligger inte med på blogglistan, så då äre ju svårt o läsa hennes blogg…

Simon Sjödin – Ja, vi väntar ännu på ditt första inlägg, haha.

Jacob Dorch, Johan Ivarsson, Alexander Zetterman Johanna Bergdahl, Johan Euren, Jenny Fransson och Charlotte Skauen. Välkomna!

NA, Nerikes Allehanda var med på morgonens multipass för att göra ett repotage om mig, så håll ögonen öppna i tidningen. Vet inte när den publiceras, men de är tänkt som helgläsning så.

Blev Paddelmaskin+löpning+bålträning, 60+30+30 min. Känner dock av löparknät igen, på o stretcha…

Sitter nu hos päronen och känner mig ganska sliten, men det är bara ett pass kvar och imorn är det bara två pass kvar innan det är dags för vila på onsdag! Gäller att tänka ett steg i taget.

…så tillbaka till vårt låg & mellanstadiedisco…

… för även om discot är slut, så blev det ju såklart övernattning i gympasalen. Samtidigt som tryckarna var i fullgång så passade ett par föräldrar på att köpa lite smått och gott till alla och natten.

Tyvärr blev det en del hjärntvättat skit…

eller inte…

, men även nåt vi aldrig kommer glömma…

och lite chips…

och lite stärkande…

Vad som hände mer under kvällen förtäljer inte historien…Och där drar vi (äntligen) ett sträck för den här bloggens 90-tals era!

Nu drar jag och simmar!

Älskar söndagar numera! Med nya upplägget så är det alltid “bara” gym på morgonen och VO2max-löpning med triathleterna på kvällen. Idag blev det rygg på morgonen och körde tungt på 150 kg i marklyft, 40kg i chinsen och 72,5 kg i frivändningarna. På löpningen körde vi 2-4-6-6-4-2 minuter. Efter förra söndagens fiasko till löpning, fegade jag lite de första intervallerna men fick till det riktigt bra de sista istället. Som vanligt blev det hårdköra på sista 2:an och jag kom in som tvåa av 20 löpare . Som sagt, Hallmén is back!

Nu är min uppstartsmånad slut och imorgon börjar tre helvetesveckor, som kommer vara på den absoluta gränsen av vad jag kommer klara av. Inte så många och långa pass, men ruggigt intensiva istället. Därefter följer en “lugnare” vecka med lika många pass, men mer fokus på långdistans för att sedan tillslut på en riktig softarvecka med bara sex pass, längtar

Men, nu börjar kvällen lida mot sitt slut och vi har bara ett par låtar kvar nu, och det är dags för lite löööve! Men vi har ju öst på som satan nu ett gäng låtar i rad, så för att övergången inte skall bli total, så softar vi upp stämningen med den här sköna låten som kom 1990:

Två år efter Londonbeat’s succé I’ve been thinking about you, kom den här låten och nu är det verkligen dags att hitta en tjej (eller kille) att dansa med, för nu gäller det!

Hmm, lite sur att orginalvideon inte går o se för europa, hrmpf, men ja om du inte hittade en danspartner till Jon Secada’s Just another day, så får du en chans till…

En tryckare till Celine Dion’s klassiker, The Power of Love som kom -93, går ju knappast att misslyckas med, oavsett hur du dansar…

Så är kvällen slut…eller?

Var som sagt på ett seminarie igår, där det var tre föreläsar i ordning:

Dejan Mirkovic – Sprinttränare:

Gick igenom grunderna som svensk sprintträning består av idag. Där han delade in träningen i fem fysiska grundkvalitéer, Uthållighet (Aerob och anaerob), Snabbhet, Styrka, Koordination och Rörlighet. Dejan gick närmre in på de tre första, där det handlade om att träna alla delar inom de olika grundkvalitéerna, så som accelerationssnabbhet, maimalsnabbhet, snabbstyrka, anaerob uthållighet med mera…

Själv kändes det som att jag hade rätt bra koll och var mest de små, väldigt djupa skillnaderna, petitesser för andra. Men jag tror många där inne fick en aha-upplevelse när de fick se exempel på träningsveckor och hur “lite” en sprinter tränar. I kanot är det en “självklarhet” att det ska köras minst 20 timmar och 15 av dem i tröskel fart (lätt överdrivet), idag.

Anne Forsell – Simtränare 50-400 m.

Pratade om likheter med kanoten och att man bör lägga individen i fokus som tränare, alla kan inte köra alla pass tillsammans. Att det finns olika vägar som passar olika individer, även om det handlar om samma distans. Hade pratat med Anne en del förut, när jag var på en kurs på Bosön, men det var kul att höra hur stora skillnader det fanns mellan individer som körde samma sträcka. Även här var träningstiden betydligt lägre, men intensivare än vad kanotister kör normalt.

Ronald Rauhe – Olympisk Mästare, 13 VM-Guld, etc.

Pratade generellt om sig själv, idéer om hur 200 m. kan utvecklas medialt, tysklands träningsmetoder, testning och uttagningssystem. Kul att höra om Rauhe, generellt, mest intressant var dock två veckoprogram som tyskarna körde som han visade. Där den röda tråden var att det var ett sprint/höghastighetspass varje dag, och runt det passet fanns ett antal kompletterande återhämtningspass eller styrkepass. Exempelvis, 10 km distans på morgonen, huvudpasset på förmiddagen, styrka på eftermiddagen och 10km distans igen på kvällen. Korta men många pass! Snörade in sig lite på testprocedurer och det var intressantare att höra om tysklandsuttagningssystem.

Generellt ett riktigt bra seminarie, där jag tror många lärde sig nytt, även om det mesta för mig var grunder i träningslära.

Hört under seminariet:

Ronald Rauhe – “Sen ska jag tala om vårt mycket mycket komplicerade uttagningssystem” (skratt)

Svensk Landslagskanotist - “Ja, men ni har ju iaf ett uttagningssystem”

Parteey och 90-tals musik!

Efter en hel dag i stockholm på ett “200 m.-seminarium” med bland andra Ronald Rauhe (3 osmedaljer, runt 18 VM-medaljer i kanot) och Stefan Nystrands tränare Anne Forsell, så känns det som att det är dags att runda av med mina absoluta eurodisco-favoriter! För en genomgång av vad som sas på seminariet, de blir det imorn istället.

Daze och deras superhit Superhero som kom 1997 är förmodligen den 90-tals låt jag lyssnat på flest gånger genom mitt liv, genom att den låg med på brorsans winamp-lista som jag snodde i slutet av 90-talet. Och vem kan motstå att börja sjunga “Umbap ah eya“?!

Här spelades precis, lätt en av 90-talets Topp 5 låtar, gjord av 90-talets skönaste snubbe, Scatman John, som slog igenom med Scatman 1994, som 52 åring! Jag o en polare gjorde ett arbete om Scottland i gymnasiet, som utformades som en topplista “Topp 20 Scotland” i engelskan. På första plats kom Scatman John, som inte hade ett skit med Scottland att göra, men efter en presentation av vinnaren avslutade vi med “…Scatman John, was very popular in Scotland”.

Kungligt!

Så äntligen, till min absoluta favorit, alla kategorier! Lyssna bara på musikstycket 31 sekunder in…ett rent mästerverk, musikaliskt sett. Att sedan refrängen är bland det bästa som gjorts är ju bara ett faktum. Var så god:

Aqua’s Roses are Red kom 1996, men det var faktiskt först året efter som det stora genombrottet kom, med de två singlarna “Barbie Girl” och “Dr. Jones”