Japp ni läste rätt, jag sitter pÃ¥ tÃ¥get hem till mor&far och lugnet i Sundsvall. Hade det varit nÃ¥gon annan skada än en “huvudskada”, hade jag varit galet leds nu! Fasen, jag vill ju vara i Kanada och Ã¥ka skidor och tävla! Men nu är det ju huvudet vi pratar om och som jag skrev tidigare ska man vara rädd om det lilla man har…Skador händer ju faktiskt de flesta idrottare varje säsong, sÃ¥ jag tänkte att jag tar och klarar av mitt innan OS och innan härliga soliga marsdagar!
Jag besökte tidigare idag en jätte duktig läkare i Stockholm och fick rabbla siffror och stå på ett ben, för att se hur det stod till med motoriken och dyl. Jag var inte helt bakom flötet och fixade det mesta. Med andra ord, han rådde mig att vila någon/några dagar till och sedan gradvis trappa upp på ansträning och fysiks aktivitet. Känns det bra så kör jag i USA den 25 jan, känns det inte bra blir jag hemma. Fröken sämst tålamod i världen ska gradvis samla energi och förhoppningsvis är det en pigg,glad och fruktansvärt skid&tävlingssugen Anna som står på startlinjen i Lake Placid! Och känns det inte bra får jag ta tag i det då..
Nu sitter jag som sagt på tåget, lyssnar på ljudbok och slummrar. Är inne på bok nr tre sedan crashen. Just nu är det Roslund&Hellström som gäller. Kan rekomendera alla deras böcker.
Sedan håller jag tummarna för mina lagkompisar i Kanada, Tommy och Lasse kniper varsin plats i finalen och resten är topp 15 =)
Trevlig Helg till alla
Anna