So getting this season started off soon, coming up is the national GP s in Skövde and Borås. I haven’t spent a lot of time training this month to be honest because I’ve had a lot to do with other things and I’ve been away from home a lot. So I’ve got to get in shape. First coming up is a two day training with Hans Hoorn in Helsingborg with the national team.

This year will be a preparation year for 2012. I’m excited about this year because I’ve got very good horses right now:

High Yummy, 9 year old, I hope he will do the magic this year!

Isaac, 15 year old, I’m going to manage him well this year for special occasions only!

Philema, 10 years old, I’m going to try her out at a little bit higher level than last year, but she will always be a great against the clock!

Skyline, 10 years old, this is a new mare I believe in a lot, I own her together with Ulrika Hedin.

Abritage, 7 years old, this is probably the best horse I’ve ever had the privilege to ride, he is an incredible talent!!

Flecu, 7 years old, this horse is also a very talented horse ready to compete, he has a lot of scope and lightness!

Bexley, 10 years old, this new mare is very interesting to see how far she can go, she has already had a lot of success in big classes.

It was great to see Marcus Ehning win the World Cup yesterday from Zurich, everytime I see him ride I get goose bumps! He can ride so fast and never chases his  horses in a jump off, he’s just choosing the right track and keeps on going on on stride. One thing that I really like about him and makes him so excellent is that he ALWAYS WINS WITH STYLE. You know today I see so many riders win classes and they just kind of ”get the job done” and they just hammer the horses down to the fences, they’re kicking and chasing and it’s nothing that makes me so sad to see when this pays off. In Sweden for example it’s scary too find that this mentality is so accepted and they call it ”fighting spirit” and as long as you win that’s the main thing, and i’m not saying fighting spirit is wrong i’m a fighter if anyone, but I see it get abused to the point where it doesn’t matter how easy you make it, just as long you make it happen.  If there’s something I learned when training with Beerbaums and Eric Navet is that showjumping is all about consistency, the most successful rides are the ones who keeps on riding consistant every day and really making it so easy for the horses to jump, and there’s no better feeling than to have a horse working exactly in right balance, great impulsion, connection and just waiting for the fences and this is what champions practice day after day and perfect it. What makes great champions is people who really perfect three areas

1) Passion. Champions are so passionate about their game and so focused about details, everything from saddelery, stable management to the really small things in training at home.

2) Mentality. They ask themselves better questions than anyone else! Champions are great in asking questions to themselves, which totally gets their focus on the right things and makes them come up with better answers and solutions.

3) Strategies. They have the best strategies, they keep on doing the right thing at the right time. They are basically amazingly good riders, their technique, style, training regime, management, choosing the right horses and their feeling/intuition for these things are what make than most rider who are ”good”.

So it’s not enough to have a great talent for riding and being an amazingly good rider, you have to also have management/leadership skills and then also entrepreneurship skills if you don’t have anyone around you who complement you with these skills. That why showjumping is the ultimate game, because you can’t stay at the top if you don’t master all these areas. And this also explains why is takes years and years to really establish yourself at the top, because anyone can have a good year or two but in the long run it’s guys like Ludger Beerbaum, Marcus Ehning, Rolf-Göran Bengtsson, Kevin Staut, McLain Ward, Meredith Michaels-Beerbaum etc. etc. that can stay on the top for years.

It’s been a while since mt last blog from the World Championships. Since then i’ve been to the World Cup in Oslo and Helsinki, the Riders Tour final in Munich and the Stockholm International Horse Show. I’ve had a good end on this season, i’m particulary happy about my World Cup experience, Oslo and Helsinki were two very good shows and I had a good World Cup in Helsinki. Philema has been picking up placings in the speedclasses as usual, she’s just been amazingly good this year, I couldn’t have asked for more from her. I’m also very happy with the progress of High Yummy, in Stockholm he did his first GP and was clear in the first round and had two rails down in the jump-off which was my own fault.

Like I said i’ve had some tremendous amount of great experiences this year and I love travelling to horse shows all over the world and see how things work and observe what the best do.  Also to see different styles of riding, training,  horses, coursebuilding, systems, culture etc. To bee in USA for the worlds was very interesting, partly because it was a World Championships, but also to see the horse culture in America. For example the courses Conrad Homfeld built was something I had never seen before, a little bit different approach to course building than what i’m used to see in Europe. Most fences were naturally couloured, like brownish, brown-redish, black, golden, yellowish, greyish or white. Most fences were inspired by the huge horse racing industry in Kentucky and the coulouring of the fences reminded a lot about the autumn coulours in Kentucky at the time, for example the grass at the cross country course was completely dried out and yellow. And these coulours are nothing i’ve been used to in Europe, where it’s more bright couloured sponsor fences. So this was a difficulty for the European horses I guess. In America the hunter jumper industry is huge and some fences used in these competitions reminded a little bit about Conrad Homfelds fences during the WEG. One particular difficult fence was the stripy silver,red and blue steam boat fence with the water tray beneath in the semi-finals was a really tricky fence and with the strong sunlight on made it even more difficult with the the sun-reflection of the water and the shades surrounding the fence. These kind of optical difficulties is something we’re gonna have to see more and more of as the time allowed can’t be much tighter than it is today and also the fences can’t get to much bigger either.

Just been planning briefly for next year, today I’m meeting up with our new chef d’equipe Sylve Söderstrand in Stockholm for further discussions about the coming season. So far it looks like i’m going to Germany for one show and then on to Borås national GP show, hopefully followed by Gothenburg Horse Show end of february.

I hope to write some more blogs about my experiences from this year.

”Begin with the end in mind”
Stephen R. Covey

Alexander Zetterman mot OS 2012

Wheather is great here, and today has just been an easy day for my horses. I did an hour of weight lifting, even though it’s dead boring sometimes, it’s unbeliveable what results i’ve acheived with this training. The last 50 days, i’ve been doing 32 training sessions. I try not to workout too close to a competition and not during. So i don’t get too many days over for training, but then sometimes I squeeze in two training sessions during the day. One cadiovascular, where I go jogging or swimming and one weightlifting session.

I’m so happy about the way 8-year old High Yummy has been jumping this year, in Arezzo, La Baule, Pforzheim, Aachen, Dublin and now in Paderborn, he’s been outstanding for his age!! He jumped clear throughout the whole weekend finishing 15th on Saturady’s qualifier and 4th in Sunday’s Youngster Tour finals, after Albert Zoer, Marcus Ehning and Kenneth Cheng which isn’t too bad. Isaac was so great in today’s Medium Tour finals, I finished 12th place with him and it was a nice way to finish the weekend with him because we were really unlucky on Saturday’s qualification for the Riders Tour were he jumped out of his skin the first half of the course and simply jumped too high and well over the first part of the triple combination and touched the backrail which made the distance even longer to the next oxer and that already made it 8 faults and on the last line exactly the same thing happened again and both dad and me can’t recall Isaac ever having three backrails down in one single class. It was just so unfair, when horse and rider tries as hard as they can and still one can have three rails down, but that’s just the name of the game isn’t it? A few hours after though, I came home in second position with Philema in the Joker class under floodlights. Just like i’m proud of Yummy, i’m so proud of this horse too, she has been incredibly strong the whole season with top placings in Lummen, Zelhem, Neroteeren, Mantes la Jolie, Aachen, Dublin, Royan and this weekend.

So in two weeks time the horses will fly to Kentucky, USA for the WEG (world equestrian games). Only eight years ago I was on the stands watching my dad win the historic team silver medal at the Worlds in Spain together with Malin Baryard and Helena Lundbäck and today i’m in the same team with them!! A pity for so many of the swedish riders though, who couldn’t make the team because of injuries.

This coming weekend i’ll be competing in Donaueschingen in south of Germany, I had a great meet there last year and i’m really looking forward to it this year too!!

Ni får ursäkta mig för att ha varit en urusel bloggare på sistone. Är nyss hemkommen från ett tredagars-seminarie i London, väldigt lärorikt. Tänker inte berätta vad det var för seminarie dock.

Sedan jag skrev sist har jag tävlat på min hemmatävling i Göteborg. Jag kände mig otroligt bra inför den tävlingen och gissa hur det gick…..? Det blev den mest usla tävlingen all-time!! Inte en enda f***ing placering på hela helgen. Men lärde mig så otroligt mycket från den tävlingen ialafall. Inget ont utan något gott gillar jag att säga för så är det alltid. Tar ett exempel på en av det många saker jag lärde mig från det. På lördagkvällen i Grand Prixen vägrade jag ut mig. Inte mer med det, jag kommer ut från banan gör min analys och går vidare. En timme senare springer jag på min bror Daniels mentala coach i korridoren i Scandinavium. Han tog mig åt sidan och berättade någonting till mig som han såg på mig vad som hände fem sekunder innan första stoppet och vad som hände efteråt. Han är väldigt skicklig på att få ryttarens tänkande att stämma i harmoni med hästen. Så iaf. vi sitter ner och tar en fika över det, och han rabblar på som mentala tränare gör om grottmänniskans instinkt och reptilhjärnan osv. BTW folk kallar mig faktiskt för grottmänniskan för att jag pratar som en grottmänniska! Oftast är det i försvar direkt efter jag imiterat deras röst framför dem och så tror det att jag ska bli jättesårad men jag garvar lika högt varje gång hahaha! Hur som haver, efter 15min om vad som hände i mitt huvud så börjar något klicka och jag tänker aahh.. han har rätt i något där. Många gånger går man runt och analyserar vad som hände tekninskt sett osv., men många gånger vet man innerst inne att det hade något med det mentala att göra. För er som rider och rivit ettan någon gång, erkänn att till 70% av gångerna beror det på en dålig tanke eller vibb man haft och sänt över till hästen. Hästen är ett hyperkänlsigt djur och den känner allt man tänker och känner. Så jag brukar inte tänka så mycket på tjejer när jag rider hingstar t.ex. haha bara skojar…!

Dagen efter i världscupen använde jag mig av de verktyg jag fått och jag var i flowtillstånd för första gången på jag vet inte hur många år. Fick dock åtta fel, men det berodde nog mer på att Isaac inte var varm i kläderna eftersom det var han första tävling på året. Synd att en så viktig tävling är så tidigt på året. Men ett stort tack till dig Andy Swärd för din hjälp! Kan också säga att Daniel som blev placerad i sin VC debut på fyra fel gjorde dagens bästa ritt och hans häst är den nya OkiDoki. Stor del av den framgången beror på Daniels mentala styrka och lugn som han fått med hjälp av Andy. De flesta tävlar på mer eller mindre lika villkor på högsta nivån, den som vinner är oftast den som är bäst mentalt förberedd. Ska också nämna Philippe Rozier, frnsmannen, som totalt ägde i Göteborg med hans tre vinster. Han red som en hästtjuv!!

Sen blev det som sagt fyra dagar i London med Daniel och mamma. Han med att gå på Harrods en sväng och köpte en Rolexklocka, en kostym för 30 000kr, skor för 3000kr och en jättenallebjörn för 15 000kr och resten vill ni nog inte veta…… Nej, bara skojar, men det blev någonting att lägga till i garderoben. Jag är ju inte känd för att ha en bra klädstil direkt. Sen på kvällen blev det middag faktiskt med min tärnare Eric Navets dotter som bott i London sedan några månader tillbaka efter att ha jobbat i Karlstad i ett år. Eric rider en häst åt oss som tävlar framgångsrikt nere i Frankrike nu. På flygplatsen köpte jag och Daniel en massa London 2012 kläder! Man måste ju se det frmför sig varje dag sägs det.

Igår kväll blev det träning med boysen i ”Zetterman Stars” igen. De vann första omgången av allavenskan denna helgen med åtta sekunder före tvåorna!! Vilken utveckling de har gjort på så kort tid det är otroligt. Imponerande också vilket driv de har.

Till helgen dyker SM i Helsingborg upp, men jag kommer bara tävla kringklasserna eftersom min bästa hästar ska ner till Italien nästa fredag och tävla i tre veckor där. Men ska rida lite intressanta hästar där. Sen kommer min fystränare Kenth dit och vi ska diskutera lite grand över några saker i min teknik och styrka som jagh kan förbättra.

Nu ska jag fånga dagen här tänkte jag och börja rida.

Ha det NAJS!!

Lite videor på Eric och mig
http://www.youtube.com/watch?v=VoM6zQFGU34
http://www.youtube.com/watch?v=xZNCyWSuXcM
http://www.youtube.com/watch?v=cgzV6G-Mv9g
http://www.youtube.com/watch?v=Y9zJ5LOUB6Y&feature=fvsr

Jaha då var sdet dags att skriva lite igen då. Får ursäka min dåliga uppdatering. Väldigt kul att så många uppskattar min blogg och även icke-hästfolks också! Kul också att många andra ryttare inspirerats av mig att fysträna mer!

Klockan är halv åtta på morgonen och jag har varit vaken sedan halv fyra i morse utan att veta om det! Satte alarmet till fem, men hade råkat ställt in alarmet till halv fyra, hur det nu gick till… Det är nog vetegräset som gör susen! Har ätit en mango, en tallrik med hallon/blåbär, en stor broccoli, ett glas med vetegräs, en halv huvudsallad och två toatstade fullkornsmackor med UDO’s perfect oil blend. Hur INSANE är inte det!!! Det är verkligen att rekomendera att äta 70% vattenrik mat som frukt och grönsker till frukost, ger en otrolig energi och hjälper till att hålla rätt ph-balans i kroppen vilket gör att det är i stort sett omöjligt att bli sjuk!! Speciellt när man får så mycket mjölksyra i kroppen efter ett hårt träningspass blir ph-värdet lågt i kroppen och man blir lättare sjuk då. Det att äta mycket vattenrik mat minskar också risken för cancer markant för cancerceller trivs inte i en väldigt syrerik miljö som denna dieten tillbringar. Det minskar också åldrandet väldigt mycket. Odo’s oil är också att rekomendera, en perfekt blanding av alla essentiella fetter som Omega 3, omega 6, omega 9 m.fl, det ökar uthålligheten avsevärt. Så fort jag slarvar med denna dieten så blir jag sjuk eller riktigt slö och trött. Nu sitter jag och kollar på OS-ishockey Tyskland-Finland och ska snart ut och rida. Tiden går fort mellan varje OS och London OS kommer fortare än vad man tror..!

Vad har hänt sisa tiden då?
Jag har bl.a tävlat i Skövde med sex hästar förra helgen och gick helt ok, blev 4:a i GP med CON CANABIS. Hade tre sekunder snabbare än segraren men fick tyvärr en rivning i omhoppningen… Kostade mig 22 000kr.
Sedan köpte jag min första egna bil i veckan, en svart VOLVO V70 med röda skinnsäten. Riktigt cool!

Sen har jag haft gott om tid denna veckan att ladda och träna för fullt innan Göteborg Horse Show i Scandinavium som börjar på torsdag. Nu börjar säsongen succesivt starta på riktigt och målet är att först bli uttagen till VM i Kentucky, USA. Nu när jag varit hemma har dock ingen hört av sig för att komma och träna, när man har fullt upp mitt under säsongen ringer massa folk och frågar om de får komma och träna.

Denna veckan har jag har tränat att rida mellan två cavaletti med 26m emellan varje cavaletti och tränat på regularitet och tempoväxlingar inne i linjen och att hinna bli klar att hoppa cavalettin. Jag har också tränat en del svängar.

Igår kväll blev det ett långt pass på gymmet:

Sittvändning-uppresning-stå press 2×6

Djup benböjning-ståendepress-benböj i ryckställning 2 x 8

Benböj 1/2 3 x 6

Vristhopp 3 x 20

Cablecross 2 x 10

Latsdrag 2 x 10

Hamstringscurls dubbla 1 x 10

Hamstringscurls två upp-en ner 2 x14

Brutalbänk 2 x 10

Hängande benlyft 1 x >

Ryggresning (sträck skiva fram) 2 x 8

Ryggresning (tungt) 2 x 8

Bicepscurls 2×10

Vadhävningar 3×12

Sedan blev det stretching i bastun. Jag gillar att sitta i bastun eller någon annan lugn plats där man är för sig själv och bara visualisera sig själv göra den perfekta ritten.

Dagens tips:
Lyssna inte på s.k ”experter”, det finns tusentals av dem och det enda de vill är bara trycka ner en för att de själva har ett behov att känna sig duktiga. Ta reda på vad de bästa inom din sport gör och testa vad som funkar för dig. Lyssna dig själv och endast du kan avgöra vad som funkar för dig, ingen annan. Gillar ett uttryck som Henrik Johnsson skrev i en tidning, kommer inte ihåg vad han skrev ordagrrant men något i stil med:

-Endast medelmåttorna är fullärda.

Ska lägga upp lite bilder och videor från när jag tränar snart.

Ha en bra dag och tro på dig själv och dina drömmar!

Vi tränade

Halva benböjningar m. snabb sträckfas 4×6
Bänkpress i vinkel 4×5
Flies 3×15
Sidostång 3×10
Vristhopp 3×20
Hängande benlyft 10st
Brutalmage 3×10
Hamstringcurls 3×14
Rygglyft raka armar med vikt 3×10

Efter äventyrandet i Dubai kom vi hem igen till värmen i Sverige. Iallafall var det varmare än när vi åkte. Någon ynka minusgrad eller plusgrad känns nästan varmt efter det fruktansvärt kalla vädret för några veckor sedan. Ännu kallare blir det i vårat ridhus, som jag numera kallar för ”the Icecube”. Låter som OS-stadion för curling i Vancouver. Den ljusblåa färgen på sargen tillsammans med kylan ger en komplett känlsa av att vara i en iscube.

Såg ett progamm inför OS med Anja Pärsson på min 20-års dag hemma hos min bror Daniel. Måste säga att jag var förvånad över hennes attityd ibland. Trodde hon var starkare i psyket faktiskt efter allt hon gjort…

Idag har det också varit landslagsträning med den nya ledningen Gösta Asker och Hans Horn från Holland. Känns som en god start och vad jag förstår är alla andra ryttare nöjda också. Hoppas vi kan samla ihop alla våra krafter i vid rätt tillfälle i år och vinna någon Superliga omgång och ta medalj på VM. Think BIG and KICK-ASS är vad som behövs. Jag tror mycket på lagmoral, det är tyvärr underskattat i en del individuella sporter.

Annars har jag tränat på inför helgens meeting i Skövde med mina fem nykomlingar, ser fram emot det. Har mest tränat banor, bomövningar (20m-20m) och studshoppning (4st). Har även pulsmätt hästarna för andra gången efter vilan, alla har mer eller mindre rätt bra kondition.

Sen har vi startat ett pojkteam som heter ”Zetterman STARS”. Det är jag, pappa och Daniel som seniorer och sen har vi Jakob Ling-Vannerus, Viggo Björklund, Philip och Adam Carey. Vi tränar ihop varje tisdag, känns som det kan bli hur bra som helst ur många aspekter. Speciellt i Sverige där ridsporten har fått en tjejstämpel på sig.

Ska somna nu, men först ska jag spela upp videon i huvudet. Ska upp 05.00 för frukost innan jag beger mig till gymmet imorgon bitti. Sedan bär det av till Skövde på fm.

Efter mycket strul med det oseriösa flygbolaget har jag nu beslutat att inte skicka över mina hästar till Dubai, de andra svenska ryttarna Rolf-Göran Bengtsson, Henrik von Eckerman och Jannike West har skickat över sina hästar och de får rida utan mig i laget. Efter allt snack om att planet absolut inte kunde landa i Leipzig och hästarna fick resa tvärs över Europa igen till Amsterdam, så landade planet iallafall i Lepzig. Tydligen var de tvungna att tanka planet, men piloten hade inte ens pengar att betala för bränslet och jag vet inte hur de fick till det till sist. Sedan efter flera timmar landade de till sist i Amsterdam. Mina hästar stod uppstallde vid ett hästhotell bredvid flygplatsen, de behövde ändå vila hursomhelst, vare sig de skulle flyga eller åka hem till Sverige. Efter att ha hört alla historier och dåliga erfarenheter från de andra ryttarna om hur deras resa varit med hästarna och använt uteslutningsmetoden och magkänslan var det inget tvivel på att mina hästar inte skulle åka. Det kändes inte rätt och det är inte särskilt logiskt rätt iheller. Visst, det finns pengar att vinna och visst det är sol och bad. Men det är inget som ändrar mitt beslut över hästarnas bästa och det finns inga bra förutsättningar att prestera på topp. Det är bara slöseri på tid och pengar. Tydligen fick planet som anlände idag vid lunch nödlanda i Beirut i två timmar utöver de sju timmar det tar att flyga, och inkludera också 4 timmars på och avlastning på det, varmt klimat och med tre dagars resande runt Europa i bagaget. Dessutom dröjer det ytterliggare fem dagar efter tävlingens slut tills de är hemma, om de ens kommer hem, känns inte som någon bryr sig om hästarna kommer hem när de knappt bryr sig om de kommer fram i tid innan tävlingen. Hästar tål mer än vad vi tror, men jag vill inte ta risker inför kommande tävlingar och framförallt Göteborg om tre veckor.

Hursomhelst är jag fast här iallafall, för jag kan inte komma hem p.g.a snöovädret därhemma. Hoppas att hästarna kommer väl hem nu. 12 timmar tar det från Amsterdam till Linderöd. Det har varit tuffa dygn för min hästskötare Ida, hon är rätt trött nu innan den långa hemresan och liksom alla vi andra i familjen, väldigt besvikna… Så jag vet inte hur länge jag blir kvar här, men jag får njuta av värmen här. Det finns alltid något positivt, för vem vill hem och frysa igen när det är 30 grader här nere. Men visst, det är slöseri med tid, så jag har mycket tid att blogga…! Nu har jag varit uppe och tränat i hotellgymmet och kört:

Djupa benböj 4×5
Vadhävning 6×12
Vristhopp mjukmatta 3×20
Flies 4×12
Hamstringcurls 3×14
Benlyft med vristtyngder 3×15
Ryggresning 3×10
Bicepscurls 3×20
Shinnies 3×40

Nu ska jag ner till poolen och sola.

Min och Dannes födelsedagsfest var ”best ever” och de flesta som var där håller nog med om det!! Blev en timmes sömn innan jag steg upp klockan sex morgonen och åt frukost innan resan till Dubai. Sov hela vägen ut till Sturup.

Väl ute på Sturup mötte vi (jag och mamma) kanske Sveriges mest framgångsrikaste uppfödare, Göran Linell och hans fru. De skulle också till Dubai, fast på semester. När vi satt på fiket i Sturup brukar jag som vanligt observera de mest konstigaste typerna runt omrking mig. Det brukar sluta med att det är den personen jag måste sitta bredvid under hela resan. Denna gången var inget undantag…

Väl på planet somnade jag i två timmar. Efter att ha vaknat sedan fortsatte jag min läsning av en bok som heter ”equine excersise physiology”. Jag avskyr att läsa, så om jag läser något så måste det innehålla fakta, eller något jag kan lära mig utav. Denna boken handlar om hur hästens kropp fungerar och hur den tar träning osv. Väldigt intressant läsning. Finns inte så mycket forskning inom detta område. Hursomhelst, efter en stund börjar jag känna en fruktansvärd illa lukt av svett från mannen bredvid mig. Hans fru satt bredvid honom fast på andra sidan mittgången. Hon försökte övertala denne 50 årige man att dricka lite jos om han mådde så dåligt, att det var viktigt att få i sig socker. Men han svarade ungefär som om det var en liten pojke på 8 år att han inte ville ha. Sen började han ta fram pappåsen framför sig och jag tänker bara ”oh here comes trouble”, frågan är bara om han har vett att gå till toan och spy eller ska han verkligen göra det bredvid mig. Givetvis väljer han att göra en scen av det så alla på flyget nästan blir lika spyfärdiga. Och där sitter jag bredvid och tänker ungefär som alla andra tänker i det läget ”varför händer alltid detta mig?”.

Mamma Aisling, irländare som har haft en katolsk uppfostran är en otrolig människa och har betytt allt för mig, har präglat mycket av den jag är idag. Hon är dock väldigt pinsam ibland när hon byter svenska mot engelska och hon brast ut flera gånger under resan ”kolla på your man, the one beside you who’s puking with the kräkpåse, he stinks like shit, can’t somebody move him away from here, disgusting bastard!”. Vet inte hur många gånger hon tryckte på serviceknappen och bad dem flytta på ”gubbfan”!

Vi hade många skrattanfall iallafall när mitt lite mer svenska förnuft och försiktighet möter hennes irländska spontana och wtf-mentalitet!!

Sedan har det varit underbart att vara här i Dubai i två dagar. Men det har varit en mardröm att försöka få hit hästarna som skulle rest för 24 timmar sedan från Leipzig. Eftersom Maximus Air som flyger hästarna är konkurrent till Lufthansa så fick de inte landa i Leipzig och när vi fick reda på detta var våra hästar 20min från Leipzig. Planet ska istället lyfta från Amsterdam, ca 650 km från Leipzig. Så nu har Ida, min hästskötare kört hela natten över till Amsterdam och planet har fortfarande inte landat än med bara någon timme till avfärd. Och som det ser ut nu kommer hästarna vara här precis innan veterinärbesiktningen och uppvärmingsklassen. Vilket jag inte riktigt vill utsätta mina hästar för. Så just nu dividerar vi över om vi ska låta hästarna flyga eller om vi ska åka hem igen. Hästarna måste få tid på sig att återhämta sig innan fyra riktigt tuffa dagars tävling. Är så fruktansvärt förbannad på flygbolaget och tävlingsorganisatörerna som inte bryr sig ett skit om hästarna eller deras hälsa.

Ska vänta någon timme till innan vi tar beslutet att åka hem igen.