Tjabba!
La ner mitt bloggande ett tag men har bestämt mig för att börja om på nytt! Alltid härligt!
Det har hänt så otroligt mycket iår! Får inte ens plats med allt! Tränat tävlat rest väldigt mycket. Har varit i drtygt 13 olika länder bara i år.. Har varit fantastiskt om ja tänker efter.

Men mitt första blogginlägg ska handla om något helt annat.
Ska handla om lite tankar och liknande ja har runt elitidrotten och alla uppoffringar och hur mycket det kostar av en att “ligga på topp” som det härliga gamla ordspråket säger.
Jag har alltid varit en väldigt glad och positiv kille och kommer alltid att vara en! Det är inte många gånger ja har brutit ihop och blivit ledsen, man kan nog räkna gångerna på en hand om ja ska vara ärlig. Detta tror ja beror på min fantastiska uppväxt med en helt otrolig familj! Mor och Far som ställde upp i alla väder, en bror som alltid har betytt väldigt mycket för mig och på senare år en helt fantastiskt flickvän som orkar med mig i alla väder och situationer.
Men jag har förstått det att när det väl kommer till den situationen att man blir ledsen så stor man oftast i slutändan ensam, oftast inte för att man inte har någon att prata med utan man är så rädd att öppna upp och berätta som det är, att bara trycka på bromsen och säga “nej nu känns det inte rätt”. Det tar på en att vara ledsen och nere, kostar väldigt mycket energi! Energi som man behöver till så mycket annat i vardagen. Förstår ni vad ja menar? Det kan påverka så många viktiga saker i sin vardag som verkligen inte behöver fara illa pågrund av detta, det ända man behöver göra är att ta ett djupt andetag och våga säga stop ett tag.

Jag har tränat judo på elit nivå nu i ett antal år och studerar för tillfället i Stockholm och bor där. Mitt hem kan man säg. Eller vad är egentligen ett hem? Är det bara ett ställe där man hänger av sig jackan går in i sitt rum pluggar och sen går och lägger sig? Ett hem för mig är ett ställe man längtar efter när man är borta, ett ställe man kan finna trygghet när man är osäker man ska kunna få kärlek när man är nere och man ska kunna slappna av och bara kunna glömma allt och bara få leva i nuet några sekunder.
Och vare sig man kommer hem till mamma och pappa, en schysst polare man bor med, en flickvän man är nerkärad i eller en riktigt nice soffa och en tv som man älskar över allt annat så spelar inte det så stor roll, för det är ett hem för mig, ett ställe där man är sig själv och bara kan njuta.
Hem för mig är två platser. Först Halmstad min stad där ja växt upp, kommer alltid älska den staden och kommer flytta tillbaka en dag. Sen hos Elin var hon än skulle bo. De här två platserna ger mig allt det ja behöver för att må riktigt bra! Slippa känna oro bara få vara och må bra en stund och glömma all stress.

Som elitidrottare har man en ständig press att allt ska fungera. Skola träningen sociala livet jobbet sömn mat harmoni allting ska finnas för att det ska kunna gå bra.
Men om man tänker efter så är det tufft att få ihop alla pussel bitar på rätt sätt, det kan vara lätt att någonting saknas. Det bästa sättet jag tror att tackla detta på att man måste se saker possitivt. Som idrottare så måste du kunna offra en hel del, missa roliga fester missa den där roliga TV-spels kvällen med polarna för ja ska upp och springa intervaller kl 7 morgonen efter, missa galna semestern i Turkiet för att ja ligger i tränings fas och hinner verkligen inte åka någonstans om det inte har med träning att göra. Ju tidigare man inser detta ju bättre blir ens vardag och ens syn på livet blir en helt annan. Men är det verkligen värt att offra allt detta? Är de värt att missa grabbkvällen för att träna? Man kan se det såhär att grabbkvällar kan man ha hela sitt liv men hur länge kan du egentligen satsa hundra på din idrott och ge den allt du kan och verkligen försöka ta chansen? Du ska inte behöva se tillbaka på din idrotts karriär och tänka ” Fan varför gav ja inte det chansen för?” det är väldigt lätt att vara efterklok!

Som ja nämnde tidigare det med att man i slutändan oftast står ensam det är verkligen så i idrottens värld. Du kan inte skylla på någon annan att du inte lyckades så bra som du ville. Det är du som ska se till att du kommer upp på morgonen före skolan och kör det där extra passet, det är du som ska se till att du tränar lite mer och lite bättre än alla andra hela tiden så du alltid kan ligga steget före. Du kan skylla på alla omkring dig domare, tränare, lag kamrater ,sparrings partners. Men innerst inne så måste du veta att det är upp till dig hur bra du vill bli och hur mycket du är beredd på att lägga ner tid. I Sverige så är vi väldigt lyckligt lottade med en hel drös otroligt duktiga tränare som offrar både vardag och ledig tid för att kunna hjälpa fram lovande ungdomar till framgång. Det finns oftast någon i bakrunden som hjälper till, men i slut ändan är du själv och har bara dig själv att skylla för alla beslut som tagits!

Jag vill verkligen ge en ros till alla idrottare där ute! Vare sig om ni tränar/tävlar på distrikts nivå eller världs elit. Jag vet vilket jävla slit jobb ni gör och hur mycket tid ni offrar. Det skrivs det oftast inte om i tidningar, där står det om alla framgångar. Som självklart ska uppmärkas! men bakom varje framgång finns en jävligt hårt stilande idrottare som fortsätter kämpa, och det är de ja vill att ni ska göra! Utan er har vi ingen idrott i sverige! det är ni som håller igång alltihopa! Ni alla förtjänar bragdguld i mina ögon!
Sluta aldrig kämpa sluta aldrig hoppas! För vi gör det för idrotten som vi älskar så otroligt mycket!
Stor Ros till alla er!

Vill sluta med att säga att alla mina framgångar hade aldrig gått utan min familj pappa gary och mamma Eva som alltid har ställt upp och gjort mig till den Glada och spralliga killen som jag är idag som knappt har ett bekymmer att bry sig om! Och självklart min skatt Elin som jag inte ens kan beskriva på papper hur mycket hon betyder, det är något extra med den tjejen det ska ni veta!
Ska bli bättre på att skriva nu ja lovar! och de ska bli mer roliga inlägg ja lovar

Kärlek till er alla glöm inte att ni är bäst allihopa!
Take care // Aaalex

Publicerad Thursday, September 15th, 2011, 21:42 Du kan följa eventuella kommentarer från detta inlägget igenom RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller trackback:a från din egen site.